Helena Leander och Akko Karlsson skriver i Västerviks-Tidningen (11/10) att Centerpartiet försöker utmåla Miljöpartiet som ett storstadsparti. Det är helt korrekt och dessutom inte särskilt svårt.
Jag, jag går så långt att jag påstår att Miljöpartiet inte ens vill förstå landsbygdens villkor.
I samma artikel visualiserar Helena Leander och Akko Karlsson själva det vi påstår, att Miljöpartiets politik saknar förankring i landsbygdens verklighet.
De båda skriver: ”Miljöpartiets föreslagna kilometerskatt för lastbilstransporter gör lastbilstransporter dyrare. Det är lite av poängen – för att det ska löna sig bättre att transportera gods på järnväg och fartyg i stället”.
Min och Centerpartiets första invändning är mot det faktum att Miljöpartiet vill beskatta avstånd. Er kilometerskatt ger en kostnad på hur lång en transport är snarare än hur mycket den belastar miljön. Eller för att uttrycka sig konkret och applicerat på norra Småland, att producera färg i Gamleby kommer att belastas med en extra avståndsnackdel jämfört med att producera samma färg i Mälardalen, och detta oavsett på vilket vis fordonen som transporterar ser ut eller påverkar miljön.
Detta är givetvis fullkomligt ologiskt ur ett miljöperspektiv och dessutom djupt orättvist mot alla typer av verksamheter utanför Sveriges tre stora städer.
Min och Centerpartiets andra invändning är att alla svenska samhällen inte är knutna till järnväg eller hamnar och det vimlar ju precis inte av tunnelbanestationer i Loftahammar. Även om man i Leanders och Karlssons fantasi teoretiskt skulle kunna bygga järnväg till alla svenska städer, byar och samhällen så skulle det kosta tusentals miljarder och ta oerhört lång tid. Under tiden skulle Tjustbygden dö sotdöden.
Ett klart bättre alternativ är givetvis att lägga skatter och avgifter specifikt på utsläppen och belöna de transporter som tar hänsyn till miljön. Det är en linje som Centerpartiet driver, eftersom vi vet att det är mer realistiskt och tar hänsyn till hela landet, även utanför storstaden.