DEBATT: Domar och lärdomar

Den 9 februari meddelade kammarrätten i Jönköping att undertecknads överklagan inte kommer att tas upp. Därmed går kammarrätten på länsrättens linje och bedömer kommunfullmäktiges agerande den 25 juni 2009 (att inte låta Socialisternas budgetförslag gå till omröstning) som korrekt. Ja, vad kan man då säga om detta?För det första bör man påpeka att kammarrättens och länsrättens domar i praktiken innebär att ingen annan politik än Hjalmarssons kan föras. Kommunallagens balanskrav, som infördes år 2000 av Göran Persson, blir i dessa kristider ett effektivt vapen för borgerligheten att driva igenom nedskärningar och privatiseringar, "då inget annat kan göras". Dessvärre spelar även socialdemokratin och vänstern med i detta spel.Vårt alternativ till Hjalmarssons nedskärningar och privatiseringar gick i korthet ut på följande: genom att öppet trotsa kommunallagens balanskrav skall Västerviks kommun vägra skära ned och privatisera inom våra välfärdsområden. Vi stannade dock inte där. Vi menade och menar fortfarande att kommunen skall underbalansera sin budget och det rejält, för att med politiska medel bekämpa den arbetslöshet som håller över 2 000 kommuninvånare i fattigdomens strypkoppel. Västerviks kommun har oavsett de styrandes partifärg gått med underskott i många år, ingen har dött av detta. Varför då inte göra det rejält och samtidigt se till att bekämpa vår 17 procentiga ungdomsarbetslöshet? Vi har hela tiden bestämt hävdat att arbetarklassen inte skall betala kapitalismens kris. Denna hållning står vi fast vid. Vilka lärdomar kan vi då dra av den process som pågått sedan mötet i juni?För det första, vad som sker i samhället beror inte på vilka som har lagen på sin sida utan vilka som är starka och vilka som är svaga. För att citera en gruvarbetare från Kiruna under den stora gruvstrejken för 40 år sedan: "Makten existerar oavsett lagar, lagarna finns endast för att rättfärdiga makten." Fortfarande har ingen politiker i Västervik besvarat den kritik vi framfört mot att man varje dag bryter mot till exempel Skollagen, som säger att: "Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet."Alla med förståndet i behåll som går, gått eller arbetar inom skolan vet att den inte är likvärdig någonstans! Denna lag, som finns för att skydda oss, kan de styrande bryta, varför? Den andra viktiga lärdomen av samma process kommer med den första, nämligen att det alltid är en fråga om kamp. Att välfärdssektorerna behöver mer pengar ser nog alla, frågan är hur detta uppnås? Mer resurser till kollektiv välfärd kan endast nås på bekostnad av privat berikning. I klarspråk: vi kan endast bekämpa arbetslösheten och uppnå tryggare och jämlikare liv genom vår välfärd genom att de som i dag berikar sig avstår eller åtminstone begränsas i sin berikning. Sverige är inget fattigt land, frågan är bara vart pengarna skall gå. Vi socialister anser att om det är något arbetarklassens historia kan lära oss är det att inget är gratis, allt kräver kamp, allt måste vinnas, inget "ges" till oss för att vi sitter tyst och snällt och väntar. Det första man har att göra blir därmed att helt enkelt vägra skära ner, oavsett vad godsägare Perssons balanskrav än säger.Så vitt som vi ser det, fortsätter kampen mot högerpolitiken, klassklyftorna och nedskärningarna!

Debatt: Domar och lärdomar

"Vårt alternativ till Hjalmarssons nedskärningar och privatiseringar gick i korthet ut på följande: genom att öppet trotsa kommunallagens balanskrav skall Västerviks kommun vägra skära ned och privatisera inom våra välfärdsområden". Det skriver Johannes Regell i debattartikeln nedan.