Dömda har också rättigheter
Kinkigt problem. Sedan några år tillbaka har vi vad som i praktiken är ett förbud för den som dömts för sexualbrott eller grova våldsbrott att få jobb inom barnomsorgen och grundskolan. Registerkontroll infördes - den som blir erbjuden ett sådant jobb måste kunna visa ett utdrag ur polisens belastningsregister.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta är faktiskt inte rimligt. Självklart ska barn skyddas och det är inte svårt att motivera att dömda pedofiler - ett brott med notoriskt hög återfallsfrekvens - inte ska få arbeta bland barn. Men att utestänga människor från vissa jobb bara på misstankar om brottslighet strider mot alla rättssäkerhetsprinciper.
Frågan är dessutom om möjliga pedofiler kan hittas genom registerkontroller. Justitieminister Beatrice Ask betvivlar det, och statistiken tyder på att hon har rätt.
Hon har reagerat på de utökade kontrollmöjligheterna och konstaterar att vi faktiskt frångår den grundläggande principen att den som avtjänat sitt straff ska anses ha sonat sitt brott och kunna få en andra chans. Vi har successivt begränsat möjligheten för straffade att få ett jobb, något som självklart försvårar deras rehabilitering. Beatrice Ask säger att registerkontroll inte fångar några pedofiler och därför inte är relevant.
Enligt Rikspolisstyrelsen har det totalt gjorts 312 000 utdrag ur belastningsregistret sedan 2004. Av dem har 212 visat domar för sexualbrott, det är en per cirka 50 000 utdrag.
Rättssäkerheten och den personliga integriteten sitter trångt i Sverige. Ett grundläggande krav för att den här typen av åtgärder ska få införas måste vara att man kan visa att de fungerar. Men några sådana bevis finns inte här - lika lite som försvarsminister Odenberg kan visa att hans avlyssningsförslag kommer att fånga in terrorister.
Kontrollsamhället måste stoppas.