DEBATT: Dubbla möten med Konungen

Under de senaste månaderna har jag haft dubbla möten med Konungen. Ett som jag bara njöt av och ett som gjorde mig alldeles skakis.
Var ska man förvänta sig att träffa på Konungen om inte i huvudstaden? Ändå blev jag väldigt överraskad.
Vi var på besök hos goda vänner som bor 20 minuters resa från centrala Stockholm. De bor i ett område där det förr fanns en liten villabebyggelse och ett mindre antal sommarstugor. Naturskönt precis på gränsen mellan Tyrseö och Haninge kommuner.
Nu finns knappast några sommarstugor kvar. Desto fler villor. Det byggs på varenda kvadratmeter, villor som byggs för att överträffa varandra på tomter som kostar som tre normalvillor i Västervik. Just nu dånar maskiner och hammarslag i området.

Alldeles intill går Haningeleden. En väg som är tätt trafikerad dygnet runt. Bara ett stenkast från våra vänners villa. Ett tillräckligt långt stenkast för att inte störas av motorljudet.
Där kom skogens Konung lugnt lunkande på grannens tomt.
En åttataggare som visste att uppträda värdigt. Med sig hade han en pinnprydd page som var nästan lika stor. Älgarna åt sig genom grannens trädgård, märkte vår närvaro men brydde sig inte ett dugg. De hade full koll på de smala, smala skogspartier som skiljer villorna åt i området. En härlig syn och sällan får man så gott om tid på sig att studera ett par älgar.
I området finns också rådjur som uppträder helt ogenerat mitt på dagen i trädgårdarna, ett rikt fågelliv, en koloni med aspfällande bävrar, ett vietnamesiskt hängbuksvin och jag har till och med hört talas om att en känguru springer löst där, men det kanske inte är sant. I alla fall så är Stockholm ett enda stort Skansen.

I torsdags skulle jag skriva en artikel om en sträcka på E 22 som är extra drabbad av älgolyckor. På väg till arbetet satt jag och tänkte på artikeln och då mötte jag Konungen för andra gången på kort tid. Mellan Hallingeberg och Borghult sprang en vacker älgtjur rakt över vägen framför min bil.
Jag tvärnitade och hann precis stanna så att Konungen kunde passera några centimeter framför motorhuven.
Oj, så stor en älgtjur är på nära håll och så snabbt en älg kan hoppa upp på vägen.
Att jag hann stanna berodde till stor del på att jag höll hastighetsbegränsningen på 70. I stunder som denna förstår man att det finns en alldeles utmärkt anledning till att hålla låg fart. Jag blev alldeles skakis och körde långt under högsta tillåtna hastighet resten av vägen.

Debatt: Dubbla möten med Konungen