Dyster ramadan i Darfur
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Darfur är ett stort område i västra delen av Sudan som är Afrikas till ytan största land. Konflikten i Darfur har en komplicerad bakgrund, men följderna är desto tydligare. Miljoner människor svälter och har blivit flyktingar i sitt eget land och i grannlandet Tchad.
Inom kort retirerar den styrka på 7 000 man som samarbetsorganisationen Afrikanska unionen, AU, ställt upp med. Denna styrka har varit alldeles för svag för sitt uppdrag. Inom kort dras den tillbaka.
FN:s säkerhetsråd har beslutat att sända en styrka på 20 000 man i sin egen regi. De permanenta medlemmarna Kina och Ryssland gillar det inte, inte heller arablandet Qatar. Den politiska oenigheten undergräver FN-styrkans trovärdighet, men den stöds ju av en majoritet, med USA i spetsen, och borde ha större möjligheter att skydda hjälparbetarna än den underfinansierade och på plats föga uppskattade AU-styrkan. Kofi Annan påpekar att tolv hjälparbetare dödats på bara ett par veckor, både avsiktligt och på grund av den misstänksamhet som uppstått i kaoset.
Omkring två och en halv miljon människor är beroende av bistånd för att överleva. De är offer i en konflikt som inleddes av olika rebellgrupper för tre år sedan. Skuldbördan kan alltså inte ensidigt läggas på regeringen i Khartoum för att uppskattningsvis 300 000 människor dött och två miljoner blivit hemlösa i sitt eget land. Både regeringen och rebellerna tar en försvarslös civilbefolkning som gisslan för att nå sina mål. De vet av erfarenhet att en mera humant funtad omvärld brukar gripa in för att söka motverka de värsta effekterna av det egna våldet.
Men huvudansvaret vilar på den internationellt erkända regeringen i Khartoum. President Omar al-Bashir betraktar
FN:s erbjudande som ett försök av väst att störta hans regim. Med sitt sätt att resonera tycks han kunna räkna med stöd i den arabiska och muslimska världen.
Sudans regering har rustat en truppstyrka för att slå till i Darfur, där man hittills mest verkat via en oregerlig milis, känd som janjawid. Den drivs av urgamla motsättningar i området mellan nomader och bofasta men förvandlas i dagsläget till en terrorapparat. Janjawid beräknas ha haft 200 000 aktiva, till och från.
Situationen i Darfur är dubbelt sorglig mot bakgrund av tidigare positiva resultat. För fyra månader sedan slöt regeringen och en av rebellgrupperna ett fredsavtal. Med uppmuntran av USA, FN, och även Sudans grannar har det tidigare slutits ett avtal om fred i den mångåriga konflikten mellan Khartoum-regeringen och rebeller i södra Sudan.
Fredsavtal i den här typen av konflikter i Afrika har en tendens att falla sönder. Men något är bättre än ingenting. Människor slipper dö.
Islams heliga månad ramadan har precis inletts. Med sin blandning av fasta och fest högtidlighålls den till minne av att koranen vid denna tid uppenbarades för profeten Muhammed. Många muslimer i Darfur lever redan med påtvingad fasta. Att festa är uteslutet. Här skulle behövas ännu en uppenbarelse - av fred. (SNB)
Utrikes
Bo Ture Larsson