Egen stat eller "bara" självstyre
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utrikesminister Vuk Draskovics besök i Sverige är ett exempel på hur Belgrad försöker få "slutlig status" att handla inte om självständighet utan om självstyre i ett Kosovo där människorätt skall gälla för alla - inklusive för de 200 000 serber och andra folkgrupper som flytt och fördrivits sedan Serbien tvingades bort av Natobombningarna 1999.
Det får hur som helst inte bli en lösning serberna upplever som påtvingad.
- Också serber har rätt till ett minimum av nationell stolthet, säger utrikesminister Draskovic.
Känner sig serberna kränkta kommer Milosevic och Seselj att styra Serbien igen, spår han. Alltså av två herrar som står åtalade av krigsförbrytartribunalen i Haag.
Slobodan Milosevics socialistparti vann 80 procent i det första fria valet 1990. Han var sedan Jugoslaviens och Serbiens president till hösten 2000, då han tvingades bort efter anklagelser om valfusk och sedan en del av säkerhetsapparaten bytt sida. I juni 2001 fördes han mot sin vilja till krigsförbrytartribunalen i Haag.
Men hemma är hans anhängare stödparti till den nuvarande minoritetsregeringen för Serbien, ledd av juristen Vojislav Kostunica. Denne är en antikommunistisk, demokratiskt rumsren nationalist som skyller serbernas alla olyckor på Milosevic.
Juristen, journalisten och författaren Draskovic har en komplicerad relation till Milosevic. Han har lett demonstrationer mot Milosevic, misshandlats svårt av dennes polis, utsatts för mordattentat. Men en kort tid satt han i Milosevics regering.
I det senaste serbiska parlamentsvalet i december 2003 blev Vojislav Seseljs radikala parti störst, med drygt 27 procent. Slobodan Milosevics socialistparti fick 7 procent.
Seselj åkte själv, frivilligt till Haag, år 2003, vid avfärden hyllad som nationalhjälte av sina anhängare. Milosevic är förbrukad i serbisk politik - men uppenbart inte den sorts nationalism, känslan av både utsatthet och överlägsenhet, som Milosevic och Seselj stod för.
Draskovic säger att han skäms över att de för krigsförbrytelser åtalade serberna inte tvingats till Haag i de fall de inte velat resa frivilligt. Men regeringschefen Kostunica har sagt att han inte tycker att frågan är särskilt viktig.
Det finns en positiv bild av Serbiens utveckling och relation till EU/väst sedan 2000. Men nog verkar det också finnas grund för Draskovics tal om "tragedi" ifall serberna skulle känna sig kränkta i Kosovo-frågan.
Belgrads bud är självstyre för Kosovo så när som på en flagga i FN. Draskovic säger att man måste gjuta grund och bygga väggar, för mänskliga rättigheter, politisk organisation och ekonomi, innan taket kan läggas.
Kosovo-albanerna vill tvärtom ha taket nu - självständighet. Då får man den nödvändiga ramen för att skapa allt det andra goda.
Kosovo försökte under den nyligen avlidne Ibrahim Rugova uppnå målet med fredliga medel, sedan Milosevic avskaffat provinsens självstyre. Men albanerna tyckte inte att de fick hjälp av omvärlden. Först upproret 1998 av militanta krafter skapade en situation som, om än till ett högt pris, främjade Kosovos självständighet.
Våld lönade sig alltså. Nu verkar serbernas fredliga, demokratiska företrädare pröva en variant av den tekniken. Draskovic säger ju: Vi är inte våldsamma - men gör ni inte som vi säger kommer andra som är det! (SNB)
Utrikes
Bo Ture Larsson