En fest för yttrandefriheten
De gamla, du fria. Låt nationaldagen bli en fest för de friheter som bär upp vår demokrati. Foto: Sven-Olof Ahlgren/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Valet av just denna dag beror på att det var detta datum, år 1523, som Gustav Vasa valdes till kung. Därmed lades grunden till det svenska nationella riket. Men den 6 juni har också en annan viktig symbolik. Det var detta datum år 1809 som regeringsformen fastslog de medborgerliga fri- och rättigheterna där bland annat religions-, tryck- och yttrandefriheten garanteras. Grundläggande friheter för en demokrati. Men ändå betraktas de inte av alla som självklara.
Religions- och yttrandefrihetens gränser och begränsning har varit föremål för diskussion under ett flertal gånger under den senaste tiden. Mohammedkarikatyrer, bärande av slöja i skolan och pastor Åke Greens predikan är alla exempel på fall som blivit ställda inför samma frågeställningar: vad får man säga och göra inom lagens gräns? Är yttrandefriheten värd att kämpa för till vilket pris som helst? Finns det heliga områden?
"Jag håller inte med om det du säger, men jag är beredd att offra livet för att försvara din rätt att säga det", sammanfattade Voltaire den övergripande tanken som bör vara vägledande i ett samhälle som säger sig värna yttrandefriheten. Citatet kan måhända verka utslitet, men i sammanhanget har det fortfarande en uppenbar poäng som tål att påpekas.
Den svenska nationaldagen har en stark tradition av att hylla Sverige som land och nationell gemenskap, men de grundläggande friheter som bär upp demokratin förtjänar inte mindre uppmärksamhet. Det är denna dag som fört med sig den mångfald Sverige erbjuder. Att många kommuner har valt just denna dag för att välkomna sina nya medborgare från andra länder är ingen slump. Men samtidigt har extrema grupper försökt att göra dagen till en manifestation för att introvert proklamera för utestängande av de nya svenskarna. Det är milt sagt beklagligt.
Desto större skäl har vi att på nationaldagen också fira vårt statsskick, den konstitutionella monarkin, och vårt statsöverhuvud, monarken. Inte minst som vårt typ av monarki visat sig så ytterst samspelt med den mest stabila demokratin som världen känner, och de fri- och rättigheter som bär upp demokratin.
Att hylla Sverige, och de grunder som landet vilar på, handlar inte om att se ner på andra kulturer. Att vara stolt svensk handlar inte om att se ner på andra nationaliteter. Det är inte ett nollsummespel. Kanske är det denna farhåga som får svenskar att med förstummelse betrakta de norska glädjeyttringarna på 17 maj? Se i stället Norge som ett föredöme. Det är ett tydligt exempel på hur stoltheten över det egna landet och en välkomnande attityd gentemot andra som vill vara med i firandet går att kombinera.
Låt därför nationaldagsfirandet bli just den fest för de friheter som tillfört vårt land en mångfasettering av olika uttryck och tankegångar. För när alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket.