Så här i juletid tänker jag ta tillfället att bjuda på en fantastisk varm och härlig historia om vad som kan hända när vänskap uppstår mellan två tjejer i sexårsåldern med olika förutsättningar i livet. Den ena tjejen är min dotter Klara.
För ett par veckor sedan kom Klara hem från skolan och berättade med glädje att det har börjat en ny tjej i klassen. Här kan vi kalla henne Miriam och hon och hennes familj kommer från Tjetjenien. Miriam bor på asylboendet vid Lysingsbadet och får åka taxi till skolan varje dag berättare hon vidare.
– Okej, sa jag, vad roligt! Vuxen som jag är undrade jag sedan hur det går att leka med varandra när de inte kan förstå varandras språk. Klara berättade att det går jättebra och att de leker på rasterna. Miriam brukar jaga henne och att de brukar leka med dockor. Tillsammans utvecklar de ett sätt att förstå varandra.
Förra helgen när vi slog in lite julklappar till den stora julklappsinsamlingen på Rådhustorget kom Klara på att hon även skulle vilja ge sin nya kompis en docka i julklapp. Hon berättade att Miriam hade tvingats fly med sin familj från Tjetjenien och då lämnat alla sin leksaker kvar. Sagt och gjort. Vi valde ut en docka som Klara själv med stor omsorg slog in. Efter en stund blev hon dock lite orolig. Klara hade nämligen uppfattat att Miriam när som helst kan bli tvungen att flytta någon annanstans i världen. Kanske är hon inte kvar på måndag.
När måndagen kom hade Klara packat ner sin present i ryggsäcken. Hon var fokuserad och spänd på sin uppgift för dagen. Och kunde bara hoppas på att Miriam är kvar i skolan.
Till sin stora glädje mötte hon Miriam även denna morgon i skolan. Vid ett bra tillfälle fick Klara möjlighet att överlämna sin julklapp. Enligt Klara blev Miriam jätteglad och tittade med beundran på dockan med sina stora mörka ögon. Avlutningsvis kramades de båda vännerna.
Det finns säkert moraliska rätt och fel i denna historia men den gör mig tårögd av glädje när jag tänker på den.
Den stora poängen är att när barn skapar vänskap finns det inga gränser. Miriam, som bara är sex år, har förmodligen fått ett minne med sig för resten av livet och förhoppningsvis tänker hon på sin vän Klara när hon leker med sin docka vart hon än till slut hamnar i världen.
Klara, som också bara är sex år, har fått med sig en oerhört viktig lärdom livet. Att skänka någon glädje är inte svårt. Det kräver omtanke och kan inte hindras av några geografiska, språkliga, politiska eller etiska gränser.
Måtte vi bara förmå våra barn att behålla denna förmåga. Och jag hoppas att vi vuxna tar efter våra barns osjälviska beteende, även när julen är över.
God Jul och Gott Nytt År önskar en mycket stolt pappa!