DEBATT: En hund begraven

För två veckor sedan nåddes jag av sorgebeskedet att tidningen Chiwowa, där jag var nöjesredaktör och ansvarig för den stora intervjun i varje nummer, läggs ner.
Det är bara ett år sedan första numret kom ut. Det rådde en närmast euforisk anda, åtminstone till det yttre, hos såväl initiativtagare som medarbetare, annonsörer, kommunens representanter och inte minst läsarna.
De enda som höll masken var de styrande på Västerviks-Tidningen. Lanseringen av Chiwowa - det största som hänt i publicistisk väg i Västervik sedan, ja, sedan Västerviks-Tidningen grundades någon gång på 1800-talet. Det visade sig ganska snart att de inte var beredda att bidra till att realisera ledarens dikterande om främjandet av den lille företagarens viktiga kamp mot etablissemanget (i nämnda ledare oftast gestaltad i form av staten). Istället för att satsa på samverkan där VT och Chiwowa hade kunnat utgöra en ypperligt massmedial duo för bygden, satsade man på motverkan.

Från VT:s sida var man redan från allra första början mycket tydlig med att det var monopol man eftersträvade.
Trogna medarbetare ställdes inför ultimatum: VT eller Chiwowa.
Även på annonssidan vidtogs åtgärder för att stävja den glatt skuttande hunden.
Tyvärr gav det önskat resultat.

Det som svider mest är naturligtvis att Västerviks kommuns invånare går miste om en högkvalitativ produkt, som både ökat självkänslan och resulterat i många uppmuntrande ord från besökare utifrån.
Västervik var nästan på väg att kännas lite hippt för en stund.
Från kommunens sida har man agerat med förvånande flathet. Såg man inte marknadsföringspotentialen i Chiwowa, varken bland kommunhusets tjänstemän eller proffsen på Västervik Framåt?
Medan man gladeligen är beredd att slänga upp 80 miljoner för en multihall, hundratusentals kronor om året i marknadsföringsbidrag, och Gud vet hur mycket i arbetstid (projekterande, studieresor etcetera) på Holiday Club lade man inte två fingrar i kors för att bevara Chiwowa.
Jag har inget begrepp om hur mycket det skulle ha kostat kommunen (oss skattebetalare alltså) att gå in i Chiwowa, men knappast mer än en halv miljon om året. Det är till exempel hälften av vad man lägger på speedway.
Tänk om mossiga (öltälts-) Visfestivalen och vilsna Boatmeet fick utstå samma behandling av politiker och massmedier.
Visst, jag talar i viss mån i egen sak, men min besvikelse ligger på ett annat plan.

Jag lyfter på hatten för Kristina och Johanna som vågade satsa, och som inte tvekade på att lägga hundratals arbetstimmar på att ge oss västerviksbor något vi aldrig tidigare fått, och med största sannolikhet aldrig kommer att få igen.
Det blev ett skutt framåt och två tillbaka.
Mitt hjärta blöder när jag tänker på alla inom kommun, medier och näringsliv som vände er ryggen.
Men på Västerviks-Tidningens annonsavdelning firar man nog med tårta.
ALBIN WIBERG

Svar:
Nej, det finns ingen hund begraven. Lika lite firar VT:s annonsavdelning med tårta.
Det råder inga delade meningar mellan oss och Albin Wiberg i fråga om den professionalitet och höga kvalitet som präglat Chiwowa alltifrån det första numret av magasinet. Chiwowa hade förvisso varit värt ett bättre öde än att avvecklas. Inte mindre delar vi Albin Wibergs uppskattande omdöme om Kristina Franzéns och Johanna Soderlings insatser och prestationer.
Men så långt det gäller NT-koncernens och VT:s roll och agerande i sammanhanget pratar Albin Wiberg i nattmössan.
Sanningen är att det från vårt håll funnits ett seriöst intresse av ett partnerskap för att medverka till Chiwowas fortsatta utgivning. Följaktligen har vi i öppen och positiv anda noga prövat möjligheterna till detta tillsammans med Chiwowas grundare och ägare, vilket dessa kan intyga. Till sist har vi beklagligtvis inte kunnat bedöma projektet långsiktigt ekonomiskt bärkraftigt, och därför inte heller försvarligt att engagera oss i.
Mot den bakgrunden skulle det ha varit, milt sagt, ansvarslöst av oss att gå in i projektet och därmed förespegla någonting annat än det vi kommit fram till.
Kritiken mot de kommunalt ansvariga har vi ingen anledning att bemöta, bara påminna om att det knappast är en kommunal uppgift att ge ut livsstilsmagasin, lika lite som att finansiera multihallar åt aktörer på turist- och konferensmarknaden.

Debatt: En hund begraven