Moldavien är genom historien en krigsdrabbad del av Europa. För oss svenskar är staden Bender känd. Det var härifrån Sverige styrdes under Karl XII:s vistelse 1709-1713. En vistelse som avslutades med den så kallade kalabaliken i Bender. I detta ett av Europas minsta länder finns en för många okänd konflikt. En konflikt som efter den senaste tidens händelser i Ukraina kan få konsekvenser för Europas säkerhet.
Efter ett kortvarigt krig 1992 utropade den norra delen av Moldavien sin självständighet under namnet Transnistrien. Området har en befolkning som till stor del är av ryskt och ukrainskt ursprung. Detta var en av anledningarna till konflikten efter Sovjetunionens upplösning och Moldaviens självständighet. Den vapenvila som slöts för 22 år sedan, 1992, konserverade konflikten och den Moldaviska regeringen har fortfarande ingen kontroll över området. Den Transnistriska regimen har under sina 22 år haft mycket täta kontakter med Ryssland och många gör gällande att utbrytarstaten inte skulle klarat sig ekonomiskt utan bistånd från Ryssland. Den nuvarande presidenten Jevgenij Sjevtjuk lär också ha personliga band med Kreml, något som kan ha visat sig betydelsefullt i ljuset av den senaste tidens händelseutveckling.
När Ukraina bytte regering började landet ompröva sitt förhållande mot Transnistrien och vara mycket noggrann med gränskontroll av gods och personer. Detta visar i vilken knipa regimen i Tiraspol, Transnistriens så kallade huvudstad, kan sitta i den dag Ukraina bestämmer sig för att stänga gränsen. President Sjevtjuks budskap till Kreml lär vara att de är under en ”tuff blockad” från Ukrainas sida.
Transnistrien hade redan innan Krimkonflikten en mycket dålig ekonomi. Den ekonomiska situationen torde knappast ha blivit bättre. Regimens sovjetnostalgi (de som besökt Sovjetunionen på den tiden det begav sig känner snabbt igen sig) har lett till att somliga kallar utbrytarstaten för världens största utomhusmuseum.
I samband med Warsavapaktens upplösning kom stora militära vapenförråd att flyttas till den dåvarande 14:e ryska arméns baser i Transnistrien. Det rör sig om mycket stora mängder vapen. Kvar i Transnistrien lär det finnas runt 3000 ryska soldater. Officiellt är de där för att bevaka vapenvilan som slöts efter konflikten 1992. Rykten gör gällande att dessa trupper under de senaste veckorna förstärkts. President Putin sade sig i talet efter annekteringen av Krimhalvön vilja ”ena hela den ryska världen”. Transnistriens vände sig då till Moskva med en begäran om att uppta även Transnistrien i Ryska federationen. Jag hoppas personligen på att det internationella samfundet kan hjälpa till att minska de ökade spänningarna, så att inte en ny kalabalik uppstår.