En ny Stegö Chilò, tack!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hennes beslut är onekligen begripligt. Det finns gränser för även den mest luttrade. Ingen kan för den skull säga annat än att hennes problem var självförvållade. Det gör det inte mindre beklagligt att hon inte fick tillfälle att fullfölja det politiska uppdrag hon anförtrotts. Hon kunde med all sannolikhet gjort en hel del för att både rensa kulturlivet från politisk bråte och trimma den statsstyrda radions och televisionens så kallade public service-uppdrag i liberal riktning.
Som situationen nu utvecklade sig undergrävdes, trist nog, förutsättningarna för detta.
Mycket kunde ha varit annorlunda om Cecilia Stegö Chilò hade gjort mera rätt än fel. För det första kunde hon ha betalt sin tv-avgift, oavsett hur illa hon på goda grunder tyckte om den statsdirigerade public service-modellen. För det andra borde hon från början informerat statsministern om sitt licensskolk. Hennes tredje blunder var att inte tala klarspråk, när det väl avslöjades.
Nu gnuggar det socialistiska kulturetablissemanget händerna, alla de som i likhet med den alltid lika välartikulerade Marita Ulvskog sluggat vilt mot Cecilia Stegö Chilò. Tacka för det. Och de medievärldens krafter som ropat efter blod, triumferar inte mindre.
För statsminister Fredrik Reinfeldt är situationen nu inte alldeles lätt. Men två saker borde vara självklara: Dels att det nu får vara slut med påtvingade avhopp. Dels att statsministern inte viker undan och lanserar en kulturminister, som är mera benägen att stryka kulturvänstern medhårs.