En ny utnämningspolitik stärker tilltron till staten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
TI är en internationell organisation som arbetar mot mutor och korruption och som socialdemokraterna ofta lyssnar till när det handlar om utrikespolitik och korruption i andra länder. Men när kritik riktas mot den egna utnämningspolitiken är man lomhörd.
Det är oroväckande. Det är onekligen stora värden som står på spel. Fackförbundet ST, statstjänstemännen, anser att regeringens hemlighetsmakeri sänker förtroendet för svenska myndigheter.
I en stor Temoundersökning visar fackförbundet att mer än 70 procent av svenska folket vill att tillsättningen av generaldirektörer och andra statliga chefer ska ske i öppen konkurrens. Över 60 procent av de tillfrågade tror att förtroendet för myndigheterna skulle öka med öppna tillsättningar.
Blott misstanken om att regeringen missbrukar utnämningsmakten skadar förtroendet för statsförvaltningen. Misstanken göds av socialdemokraterna själva.
Den socialdemokratiska journalisten Olle Svenning skriver i sin bok "Göran Persson och hans värld" (Norstedt) om hur utnämningsmakten under tio år centraliserats till statsministern. Utnämningspolitiken är ett pussel där Göran Persson lägger in omfattande inslag av politisk taktik och belönar följsamhet framför förtjänst.
Kjell-Olof Feldt, tidigare socialdemokratisk finansminister, går ännu längre i SVT:s Dokument Inifrån och anklagar regeringen för att med utnämningsmakten som verktyg forma en ny styrande adelsklass där personligt gillande hos statsministern går före formella meriter.
Det här är dock en kritik som topparna i socialdemokratin vägrar att lyssna till, trots att utfallet av utnämningspolitiken blir alltmer klandervärt.
Personer med socialdemokratisk partinål dominerar i myndigheter, i universitets- och högskolestyrelser, i styrelserna för de statliga bolagen, i kommittéväsendet och i kulturinstitutionernas styrelser. Vissa delar av statsförvaltningen har förvandlats till socialdemokratiska reservat. Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, har under hela sin snart halvsekellånga existens aldrig haft någon annan än en socialdemokrat som chef.
Den stora övervikten av socialdemokrater trotsar alla rimliga sannolikhetskalkyler. För inte kan det väl vara så att just socialdemokrater är så mycket mer kompetenta än personer med varje annan politisk bakgrund?
Slutsatsen kan bara bli en: regeringsformens bestämmelser om förtjänst och skicklighet riskerar att bli en kuliss för socialdemokratisk maktpolitik.
Vägen bort från den tilltagande socialdemokratiseringen av statsförvaltningen måste andträdas. Det är en viktig uppgift för en borgerlig regering att bryta med socialdemokraternas utnämningspolitik. Om öppenheten ökar och möjligheterna att granska utnämningarna blir större så spärras utrymmet för missbruk av utnämningsmakten. (SNB)
DEBATT
Henrik von Sydow, Halmstad, är riksdagsledamot för moderaterna och ledamot av grundlagsutredningen.