Jag skulle vilja vidga debatten kring Slottsholmens framtid med att ställa kommunpolitiken inför ett möjligt vägval.
Som ombud för människor med psykiska funktionshinder har jag under nästan tio år, som fristående aktör, fått en unik inblick i den värld som möter människor som inte orkar leva ett fullödigt liv. Det är fråga om många människor som ser sin tillvaro som ganska torftig. Alla klienter jag haft under den här tiden har i botten haft ett/flera olösta problem i livet. Det kan ha varit fråga om traumatiska händelser som uppstått i trafikolyckor eller extrema naturhändelser et cetera, men den absolut övervägande delen av problem uppstår i relation till andra människor.
Många isolerar sig därför att de bär på problem som det i vårt samhälle inte passar sig att prata med varandra om. Det finns en nedärvd skam kring "psykisk sjukdom". Det relativt nya begreppet "gå in i väggen" verkar ha vidgat folks acceptans något. Det är inte lika svårt att berätta för omgivningen att man har drabbats av det. Men det är fråga om samma typ av problem i den bemärkelsen att personen har besvär som gör att livet är svårt att hantera.
Jag önskar att vi kunde mönstra ut begreppet "psykisk ohälsa" och i stället tala om "existentiella svårigheter". Då skulle fokus flyttas ifrån psyket (som känns som ett stort mörkt abstrakt moln) och i stället hamna på själen. Om vi människor började prata med varandra om våra existentiella svårigheter så skulle vi snart inse hur allmängiltiga våra problem är. Det skulle också fördjupa våra kunskaper och få oss att mogna i vår syn på mänskliga relationer.
Jag tror att kultur i olika former är det kitt som behövs för att vi skall kunna närma oss varandra kring de här frågorna och för att vi skall lära oss att bättre bemöta varandra på ett värdigt och respektfullt sätt. Om den själsliga hälsan blir bättre kommer det också med säkerhet att spegla sig i samhällsekonomin. Grunden för Västervik som en ledande kulturstad finns redan. Staden behöver inte futuristiska byggnader för att förnya sig. Och vad menar alla som säger att Västervik måste genomgå dessa förändringar för att "hamna på kartan"? Västervik fanns på kartan långt före de allra flesta orter i landet. Staden är mycket bekant. Framför allt för sin skönhet.
Jag har tidigare haft synpunkter i den här debatten. Jag tycker att man bör göra en utfyllnad mot Skeppsbrofjärden och anlägga en park. Jag tycker att det skulle vara fint om man också kunde rusta upp den byggnad som finns där och bygga ut den mot fjärden så att den blir en konsthall rustad för konserter och med tillgång till restaurang och uteservering. Den befintliga byggnaden är ju faktiskt byggd med en känsla för platsen den ligger på. Det krävs dock att kommunledning ser att det finns en mera långsiktig vinst i att satsa på kultur. Det är ju initialt fråga om en ganska stor investering. Men Västervik är framför allt en sommarstad och även om mycket gjorts, är potentialen för en utbyggnad av verksamhet för besökande sommarturister fortfarande mycket stor. En satsning på kulturen skulle definitivt betyda ett steg i rätt riktning.
I regeringsformens (den högst prioriterade av våra grundlagar) 1 kap 1§ anges bland annat regler om kommuners självstyre. Den tror jag kommunstyrelsen är bekant med. Jag tror också att man känner till kapitlets 2 §. Jag skulle vilja rekommendera alla som inte läst den att göra det. Där ges den värdegrund som hela vårt demokratiska samhälle skall vila på. Hur vi skall handla för att skapa goda levnadsförhållanden åt alla. Här behöver det svenska samhället av i dag strama upp sig. Det kan och bör bli bättre. Vi har alla fötts till ett liv. Styr politiken så att alla människor ges förutsättning att leva ett så gott liv som möjligt.