DEBATT: En politisk ingenjör för mycket

Finansminister Anders Borgs grundläggande inställning till politik föranleder allt fler funderingar. För några veckor sedan meddelade Borg via Dagens Nyheter att han i värderingsfrågor stod nära socialdemokraterna, men att han inte tycker att politik handlar om värden utan om fakta.
Detta är en rätt anmärkningsvärd uppfattning, minst sagt. Skulle skolans situation, krisen i rättssystemet, nedrustningen av försvaret, högskattepolitiken eller vilken som helst annan effekt av sju decenniers socialdemokratiskt styre vara en fråga om olika sätt att tolka fakta och inte om värderingar? Hur får Borg ihop det? Och mest intressant av allt: vad leder den uppfattningen till när Borg ska göra praktisk politik?

En del av konsekvenserna fanns formulerade i en intervju i måndagens Svenska Dagbladet.
Där upprepar finansministern sina tidigare löften om att sänka inkomstskatten, vilket förtjänar ros. Men rosorna blir betänkligt taggiga när finansministern senare i intervjun kommer in på varför han inte vill avskaffa värnskatten - den skatt som betalas av dem som tjänar allra mest.
Det är ingen prioriterad fråga, säger han, eftersom skatten bara omfattar en till två procent av befolkningen. "Det är inte en viktig skatt för att förbättra arbetsutbudet."
Nej, däri har finansministern säkert rätt, åtminstone på kort sikt. Arbetsutbudet förbättras inte nämnvärt om värnskatten - som ju inte är något annat än en straffskatt för höginkomsttagare - avskaffas. Men hur blir det på lång sikt? Vilka signaler sänder värn-
skatten och den extremt hårda beskattningen av höga inkomster till dem som funderar på att utbilda sig för att kunna göra karriär, eller funderar på att starta företag?
Man undrar också när antalet människor som omfattas av en orättvis och orättfärdig statlig åtgärd blev avgörande för om den ska avskaffas eller inte. Är det en princip finansministern tänker ta med sig till andra delar av skattesystemet? Bevare oss, i så fall.
Värnskatten är destruktiv och orättfärdig och bör avskaffas, även om den bara betalas av ett fåtal.

Finansministerns försvar för värnskatten är också intressant därför att det i praktiken innebär att han vill öka progressiviteten i skatteskalorna. "Det finns rättviseskäl för en progressiv skatteskala. De flesta tycker att det är rimligt att de som tjänar väldigt mycket betalar lite mer."
Lite mer? Man tar sig stillsamt för pannan och undrar om finansministern över huvud taget vet hur skattesystemet slår i praktiken. Nog borde han inse vilken marginalskattechock som står för dörren om progressiviteten ökas ytterligare.
Och åter är argumentationen lika intressant som åsikten. Det är vad "de flesta" tycker som är avgörande för Borgs ställningstagande. Men nu är det faktiskt så att "de flesta" tycker så mycket. "De flesta" tycker att de tjänar för lite. "De flesta" tycker att grannen tjänar för mycket. "De flesta" tycker en förskräcklig massa saker men det betyder inte att deras åsikter ska ligga till grund för politiken.
Anders Borgs extremt instrumentella syn på politiken är illvarslande. Social ingenjörskonst har vi sett nog av.

Politik är nämligen så mycket mer än att vrida på kranar i välfärdsmaskinen. Även skattesystemet har en etisk dimension. Dess utformning uttrycker skaparnas värderingar, det vill säga socialistiska värderingar. Det är trist att den moderate finansministern inte tycks inse det utan fortsätter i sina socialdemokratiska föregångares fotspår.
Sverige förtjänar ett skattesystem som inte bestraffar framgång.

Debatt: En politisk ingenjör för mycket