En riktig tidningsanka
Älling. Den här lilla ällingen höll på att få stanna kvar inne i sitt skal, men en höna hjälpte till och mamman till ankungen kände igen sin avkommas pip på långt håll. FOTO: HANS BRANDIN
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu börjar den:
Det var en gång en myskankmamma, eller myskand som det också heter, som hade tio ägg i sitt rede hemma hos en granne till mig. Ankan låg under en trappa i skydd för grävlingar, minkar, rävar, kråkor och andra som ville åt hennes ägg. Äggen hade hon lagt under två veckors tid och sedan lade hon sig till ro för att ruva och det kan ta mellan 35 och 40 dygn.
När den tiden gått kläcktes alla äggen på samma dag! Hur nu det går till. Ja, riktigt alla äggen kläcktes inte. Ett låg kvar i redet när de små duniga ällingarna vaggade iväg till vattendraget och gav sig ut att simma efter ankmamman.
Min granne som är mycket intresserad av djur och natur funderade vad som kunde ha hänt med det ägget som blev kvar i boet. Kanske innehöll det en död ankunge. Han tog en chans och stoppade in äggen under en ruvande höna, en riktigt hönsmamma. Det var en lyckad chansning för efter bara ett drygt dygn så kläcktes den lilla ällingen i hönsredet.
Med den duniga ungen i sina valkiga nävar gick grannen ner mot vattnet åt det håll där han senast sett myskanden med sina nio ungar simma omkring i vassen.
Den lilla ankungen pep så mycket som en liten ankunge rimligen kan pipa, och det är inte mycket. Så gav den sig, bara några minuter gammal, av ut i det okända vattnet, flöt som en kork och simmade som den naturligaste sak i världen, och det kanske det är.
Trots att pipet var så ynkligt uppfattades signalen av myskankmamman, som var ganska långt ifrån åbrinken.
Ankmamman svarade och kom simmande i en väldig fart rakt mot ankungen som ökade farten och simmade mot mamma. Så hälsade de på varandra och snart var flocken med nio ällingar tio och nykomlingen smälte inte i gänget direkt. En historia som Disney skulle kunna dramatisera till en riktig glädjesnyftare.
Myskanden måste ha känt igen lätet från sin ofödde unge, när sedan nio och av tio ägg kläcktes fick hon ta beslutet att överge det okläckta ägget. Det fantastiska är att hon kan styra kläckningen så att nästan alla hackar sig genom sitt skal samtidigt.
Myskanden har funnits i Sverige sedan 1500-talet, en hona kan utan vidare ruva fram två kullar per år, med upp till 15 ällingar i varje kull.
Det är många olika slags pip att hålla ordning på.
Kolumnen