En rivstart som behöver mera riv
Rivstart? Moderata partisekreteraren Sven-Otto Littorin och hans borgerliga tillväxtgrupp hade kunna riva av lite bättre, om det nu är en rivstart man vill prestera. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med en och en halv miljon människor, som står utanför arbetsmarknaden eller jobbar mindre än vad de skulle vilja göra, är knappast ledord som varsamhet och försiktighet på sin plats. Desto större är behovet av budskap om raka, enkla, tydliga förbättringar för att fler företag skall starta och anställa. Arbetslösheten är ju en direkt konsekvens av företagslösheten.
Lyckligtvis kan ett maktskifte leda till en del nya förutsättningar redan från årsskiftet. Halverad förmögenhetsskatt (som därefter avvecklas under mandatperioden) och sänkta arbetsgivaravgifter för nyanställningar, är ett par förändringar. Avskaffad medfinansiering av sjukförsäkringen och skattreduktion för hushållsnära tjänster, ytterligare andra.
De regelverk som styr företagandet skall bantas med 25 procent. F-skattsedel till alla (att man själv betalar in företagets skatt) är en annan reform som skall göra det lättare att bli företagare. Samtidigt skall det statliga företagsägandet stegvis minska.
Även arbetsmarknaden förändras. Alliansen tänker sig att alla arbetssökande får "personliga coacher" och att Ams 40 olika mål minskas till ett enda, nämligen att matcha arbetssökande med lediga jobb.
Tre stora grundläggande hinder kvarstår för den som, likt alliansen, vill se ett Sverige som sjuder av företagande och jobb, där det är mödan värt att försöka bli rik och där det inte är en katastrof att bli av med jobbet eftersom det går att skaffa sig ett nytt.
Det första hindret är Ams och arbetsmarknadspolitiken, som bör avvecklas snarare än reformeras. Låtsasjobben betalas med pengar från de företag som visat sig livskraftiga. Visst kan man renodla arbetsförmedlingens uppgift och visst kan man ge arbetssökande personliga hjälpredor, men utan en marknad som växer och skapar arbete, blir det föga mer än kosmetika.
Nästa hinder är skatterna. Det som kallas 3:12-regler har som syfte att förhindra att höginkomsttagare med eget bolag tar ut lön i form av kapitalutdelning. Eftersom höga inkomster beskattas hårdare, finns dessa regler för att förhindra skatteplanering, eller rättare sagt att pressa upp skatterna till högsta möjliga nivå. Framgångrika småföretagare är ju definitionsmässigt osolidariska skattesmitare.
Slopa statsskatten, och 3:12-reglerna blir överflödiga. Alliansen väljer den fega vägen att hitta på nya regler för att mildra effekterna av de existerande. Der är att krångla till det lika mycket som att tackla problemet.
Det sista hindret är de svenska fackpamparnas privilegierade ställning. Dessa har ett fackligt egenintresse av att tygla marknaden, vilket ger näring åt arbetslösheten, och arbetslösheten kan man skrämma med. Att den borgerliga alliansen inte kan/vill/törs utmana det rådande kommandot, är tyvärr lika begripligt som beklagligt.
Nog för att alliansens tillväxtgrupp tar flera steg i rätt riktning, men kliven skulle behöva bli betydligt rejälare.
Varför exempelvis inte lansera de första stegen i en systematisk neddragning av skattetrycket till normal Europanivå, eller ännu hellre OECD-nivå, 35-40 procent av BNP snarare än Sveriges 50?
Eller varför inte ge näringsminister Thomas Östros svar på tal när han retoriskt frågar vilka statliga bolag som skall säljas ut: Kronjuvelerna Vattenfall och LKAB, kanske?
Javisst, de ryker först av alla!
Om det nu är en rivstart man vill göra.