En skattehöjning är en skattehöjning
Regeringen Reinfeldts braskande löftesbrott. Bensinskattehöjningen drabbar många svenskar hårt.Foto: Sven-Olof Ahlgren/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur i all världen kan man tro att vi går på en så ohyggligt krystad bortförklaring av ett av regeringens första stora löftesbrott?
I valrörelsen lovade moderaterna och kristdemokraterna att bensinskatten skulle sänkas. Ett välkommet löfte på många håll, eftersom de höga bensinpriserna faktiskt utgör ett hinder mot många människors och familjers rörelsefrihet och möjlighet att organisera tillvaron.
På initiativ av Motormännen samlades 1,3 miljoner namn in för sänkta energiskatter - de listorna överlämnades till förre finansministern Pär Nuder någon vecka före valet. Säkert röstade många på moderaterna och kristdemokraterna på grund av det löftet - inte minst i vår region.
Nu gör regeringen alltså precis tvärtom. Och finansminister Anders Borg bryr sig inte ens om att försöka försvara löftesbrottet. Han bara säger: "Så var det då, men vi ska också ta ansvar för statsfinansieringen och då tvingas man till tuffa prioriteringar."
Så nonchalant avfärdar finansministern påpekandet att hans parti faktiskt gick till val på sänkta energiskatter.
Några frågor inställer sig.
För det första: Hade moderaterna och kristdemokraterna så dålig koll på statsfinanserna före valet att de lovade en skattesänkning utan att veta om den kunde genomföras? Svar: Förhoppningsvis inte. Det vore i så fall ansvarslöst på en närmast socialdemokratisk nivå.
För det andra: När finansministern talar om "tuffa prioriteringar", menar han då att den absolut enda möjliga åtgärden för att klara statens finanser var att höja bensinskatten? Fanns det ingenting annat som kunde göras? Ingen onödig myndighet som kunde läggas ner, ingen effektivisering eller besparing i statens verksamhet som kunde genomföras? Det är svårt att tro.
För det tredje: Hur har regeringen resonerat när man valde att bryta just detta vallöfte men genomföra en massa andra - några tämligen ogenomtänkta? För att ta ett exempel: Varför är det viktigare att till varje pris genomdriva en obligatorisk a-kassa än att sänka bensinskatten? Det är faktiskt helt omöjligt att begripa den strategiska tankeprocess som lett fram till bensinskattehöjningen.
För populism handlar det ju inte om - till skillnad från exempelvis LO-kramandet om kollektivavtalen. Att höja bensinskatten är en extremt impopulär åtgärd som säkert kommer att avsätta tydliga spår i nästa opinionsundersökning.
Varför gör man det då? Pratet om "tuffa prioriteringar" är som konstaterats uppenbart nonsens. Det finns andra prioriteringar som inte innefattar skattehöjningar.
Miljöskäl? Regeringen vill ju minska utsläppen av växthusgaser med 25 procent inom de närmaste 15 åren. I så fall borde man säga rent ut att nu höjer vi beskattningen av privatbilismen för att nå miljömålen. Precis som den tidigare regeringen gjorde.
Men det törs man inte.
En skattehöjning är en skattehöjning är en skattehöjning, det Borgska nyspråket fungerar inte.
Regeringen borde skämmas.