En vanlig dag i skolan?
Flathet inför buset. Gustav Adolfsskolan i Landskrona: Hur kunde det få gå så långt? Foto: Roland Bengtsson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skolledningen beslutade senare på dagen att stänga av 28 elever från skolan. Sex elever flyttas till andra skolor, rektorn säger att de sex aldrig kommer att få sätta sin fot på GA-skolan igen. 22 ska få hemundervisning under en tid och sedan ska de tillbaka till skolan. "Man kan inte ha en arbetsplats där både personal och elever riskerar att skadas", sa huvudskyddsombudet Leif Paulsson till Kvällsposten. Och så det självklara: "Vi kan inte ha en skola som folk är rädda att gå till".
Uppenbarligen är det en grupp på ett tiotal elever som terroriserat skolan. Deras skräckregemente har gjort våld och allvarliga kränkningar till vardagsföreteelser för både elever och personal och nu fick skolledningen slutligen nog.
Att stänga av elever från undervisningen är en allvarlig åtgärd, det är faktiskt den allvarligaste tänkbara eftersom det rör sig om skolpliktiga grundskoleelever. Den ska naturligtvis användas ytterst sparsamt men i det här fallet verkar den onekligen befogad. Det blev helt enkelt omöjligt att bedriva vettig verksamhet så länge de här eleverna var kvar på skolan.
Det man måste fråga sig är ju hur i all världen det kunde bli såhär. Hur kunde det få gå så långt? Varför har inte skolledning och skolpolitiker ingripit tidigare?
Det finns säkert många svar. Men ett är tydligt: flathet. Flathet inför buset, flathet inför ett litet gäng ligister som hållit skolan i ett järngrepp. De har tillåtits fortsätta härja på skolan och uppenbarligen fått chans på chans att förändra sitt beteende. Nu gick det inte längre och då fick man ta till de mest drastiska metoder som står till buds.
Så här får det faktiskt inte gå till. Elever och skolpersonal har lika stor rätt till en lugn och bra arbetsmiljö som alla andra. Flathet och undfallenhet gentemot dem som bråkar gynnar igen - det bara sänder signalen att det är i sin ordning att strunta i reglerna.
Och tro inte att situationen på Gustav Adolfsskolan i Landskrona är unik. Visserligen hävdar det folkpartistiska kommunalrådet i Landskrona att det hela i grunden inte är ett skolproblem utan har med befolkningssammansättningen i Landskrona att göra. Det är svårt att veta exakt vad han menar med det - klart är i alla fall att det finns skolor med liknande problem på många andra ställen i landet. Det brukar röra sig om liten grupp elever som terroriserar sina kamrater och lärare och gör skolmiljön otrygg och omöjlig att arbeta i. Skolledningen antingen kan inte eller vill inte gripa in utan hoppas hela tiden att det hela löser sig - mot bättre vetande.
Självklart ska de stökiga eleverna få hjälp att förändra sitt beteende. Men under tiden ska de hindras från att fortsätta förstöra för andra.
Skolledningarnas ansvar för ordning och arbetsro måste formuleras tydligare och deras befogenheter måste klargöras. Stökiga elever måste kunna flyttas. Inga elever och ingen skolpersonal ska behöva ha det som de har haft det på Gustav Adolfsskolan i Landskrona.