En värdig fredspristagare
Värdig pristagare. Årets fredspristagare Muhammad Yunus. Foto: Rafiqur Rahman /SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Desto roligare därför att helt uppriktigt kunna gratulera den norska nobelpriskommittén till årets pristagare: Muhammad Yunus och hans skapelse Grameen Bank. Ett sådant utmärkt val!
Yunus är en USA-utbildad ekonom från Bangladesh, som i samband med en förfärlig svältkatastrof i hemlandet på 1970-talet startade en låneverksamhet med de hundralappar han hade i fickan.
1976 startade Yunus Grameen Bank, Grameen betyder by. Sedan dess har banken lånat ut pengar till nästan sex miljoner människor, många av dem kvinnor som genom lånet har kunnat finna ett sätt att försörja sig.
Tanken var att låna ut små summor - numera används termerna mikrolån eller mikrokrediter - pengar till de allra fattigaste för att hjälpa dem att komma igång med egna verksamheter. Verksamheten riktade sig till dem som inte hade någon chans att få låna pengar i vanliga banker och Yunus krävde ingen säkerhet för lånen.
De första låntagarna var några kvinnor i en liten by utanför Chittagong. Kvinnorna tillverkade bambumöbler men hade hamnat i klorna på lånehajar. Genom lånet från Grameen bank kunde kvinnorna göra sig fria från lånehajarna och få sin verksamhet på fötter.
Yunus betraktades länge som lite smått tokig. Att låna ut pengar till extremt fattiga människor utan säkerhet, vad var det för konstig idé? Ville han förlora pengar eller vad var det frågan om?
Men det har visat sig att betalningsmoralen hos låntagarna har varit utomordentligt stor. Yunus kom på ett system med vad han kallar för solidaritetsgrupper, där flera låntagare går samman och ansöker om lån och också ansvarar gemensamt för återbetalningen.
Banken har fått igen sina pengar, enligt deras egna uppgifter betalas 99 procent av lånen tillbaka, och tusentals - kanske miljontals - människor har lyfts ur extrem fattigdom och fått ett bättre liv.
Men vad har detta med fred att göra? undrar säkert någon. Väldigt mycket, är svaret. Genom att lyfta människor ur fattigdom och hjälpa dem att hitta en plats i tillvaron minskas konfliktytorna mellan länder och människor.
Människor som får hjälp att bli företagare är intresserade av att sälja sina produkter och fred är en förutsättning för fungerande marknadsekonomi. Människor som har förmåga att försörja sig och sina familjer blir starka och trygga och kan ta aktiv del i den demokratiska processen i sina länder. Och demokratier går aldrig i krig med varandra, något som flera forskare tydligt har visat.
Hans vision, som han formulerade i en engelsk tidning för några år sedan, är att våra barnbarn en dag ska behöva gå på museum för att se hur fattigdom såg ut. Vi är inte där än, men genom människor som Muhammad Yunus kommer vi allt närmare det målet.
Vi talar ofta om att hjälpa människor att hjälpa sig själva men få av oss gör något aktivt. Därför är det extra viktigt att uppmärksamma dem som faktiskt agerar. Yunus idé med mikrokrediter har tagits upp av många biståndsorganisationer och används på många håll i tredje världen.
Muhammad Yunus var den som började. Han och Grameen Bank är utomordentligt värdiga pristagare.