Energi och jordbruk framtidskombination
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är upp till oss politiker att ge tydliga signaler för långsiktiga framtida prioriteringar och upp till den privata sektorn att göra nödvändiga investeringar nät en ny marknad och nya möjligheter öppnas.
För mig är en tydlig marknadslösning kombinerat med starka bindande miljömål viktig. Det innebär bland annat att systemet för utsläppsrätter bör stramas upp ytterligare med långsiktighet, auktionering och där fler sektorer omfattas. Det innebär också bindande miljömål, om exempelvis 25 procents förnybar energi i den totala andelen primär energi och upp till 50 procent till 2040. Dessutom behövs en 30-procentig koldioxidminskning till 2020 och med 60-80 procent till 2050.
Sådana mål inom energipolitiken skapar stora utmaningar för jordbrukspolitiken.
För att tillgången till energi ska bli säkrare, för att Europas konkurrenskraft i allmänhet och dess energiintensiva industri i synnerhet ska behålla sin plats på den globala marknaden och för att vi ska kunna erbjuda ett klimat och en miljö för framtida generationer, måste dagens energiförsörjning genomgå ett skifte.
Biomassa och biobränsle erbjuder alternativ till Europas beroende av olja, gas och kol. Låt oss ersätta de fossila energikällorna där så är möjligt, bland annat med nuvarande teknik i form av fjärrvärme och kombinerad kraft, kyla och värme och med de stora naturresurser Europa besitter i skogens och jordbrukets produkter.
Hälften av energiförbrukningen används i dag till uppvärmning. Redan genom att införa mer biomassa i värmesektorn kan vi bryta den 50-procentiga energiimporten till Europa och slippa hamna på en förutspådd 70-procentig nivå om ett drygt decennium.
Inhemsk energiproduktion bidrar inte bara till regional tillväxt, jobb och renare klimat, den bidrar även till att motverka den osäkerhet - uttryckt i ett skyhögt oljepris - som snabbt ökande energiimport av framför allt Kina och Indien resulterat i.
Den jordbruksreform som EU sjösatte 2003 och som kommer att ses över i slutet av detta decennium måste ta hänsyn till Europas behov av energigrödor, av närhet till energikällor och den konkurrenskraft som biomassa kommer att få.
Att investera i energigrödor är att hålla sig konkurrenskraftig. I USA används 10 procent av majsproduktionen till bio-etanol och mer än hälften av Brasiliens sockerbetor används till etanolproduktion. Europas jordbrukspolitik måste svara upp mot detta, för att undvika att importberoendet av olja ersätts med importberoende av etanol. Att införa handelshinder är inte ett alternativ!
Men att bara fokusera på energiproduktion leder ingen vart. Vi måste lyfta blicken, och samtidigt satsa på distribution och konsumtion. Först då kan vi nå en säker, konkurrenskraftig och hållbar energipolitik som vilar på en sund jordbrukspolitik. (SNB)
DEBATT
Lena Ek, Valdemarsvik, är ledamot av Europaparlamentet för centerpartiet.