Etik och moral är dagens modeord
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om nu etik och moral alltjämt lyser med sin frånvaro i näringslivets toppskikt, så har den offentliga sektorns eliter sannerligen ingenting att förhäva sig över. Vattenfall, som ägs av staten, lämnar årligen över i storleksordningen 15 miljarder kronor till finansministern. Det förklarar varför Vattenfall tillåts att härja fritt på energimarknaden. Det förklarar också varför staten inte hindrar Vattenfall från att investera utomlands i miljöfientliga brunkolseldade kraftverk.
Det har inte saknats politiska initiativ på etikens område. Staten tillsatte Förtroendekommissionen, vars uttalanden dock verkar ha stannat vid fagra ord. Detsamma gäller socialdemokratiska etikgruppen som tyvärr bara behandlade smådetaljer och inte har hindrat vare sig fifflet med medlemsregistren hos ungdomsförbundet eller en rad andra uppdagade oegentligheter i partiet och dess omgivning.
I den privata sektorn har konsulter och andra lagt till ordet etik i sina bolagsnamn för att ge det falska intrycket att de har något mera att erbjuda sina kunder, och ta betalt för, än vad sådana bolag alltid har ägnat sig åt. Organisationsförändringar och ny inriktning av en verksamhet bör självklart alltid genomföras i etiskt godtagbara former både för anställda och kunder. Ingen väntar sig ju att en konsult skall föreslå oetiska åtgärder. Denna kommersialisering och politisering av begreppet etik kan inte dölja det faktum, att verkligheten inte motsvarar varubeteckningen.
Att använda etik som ett modeord räcker inte. Etik är ett personligt förhållningssätt till personer och företeelser i vår omgivning. Våra handlingar återspeglar vår etik. Det är mot denna bakgrund som vi har att bedöma det som avslöjats inom näringslivets ledningar och i politikens dominerande kretsar. Slutsatsen är dyster.
Den bristande samhällsmoralen visar på en bakomliggande etisk förflackning. Från senare tid utgör fastighetsbeskattningen exempel på avsaknaden hos beslutsfattarna på en etiskt godtagbar attityd mot medborgarna. Även förmögenhetsbeskattningen, som gynnar de rikaste på den vanlige medborgarens bekostnad, är ett gott exempel.
När religionen inte längre är en likare för etiken i samhället, är det så mycket viktigare att de som företräder medborgarna utgör förebilder för den etik och moral utan vilken inget samhälle kan fungera. Det kan knappast ses som ett orimligt krav på dem som har åtagit sig rollen som medborgarnas företrädare. (SNB)
DEBATT
<FONT size=2>
<P>G Rune Berggren är senior advisor på Stiftelsen Den Nya Välfärden, tidigare generaldirektör på Riksrevisionsverket.</P></FONT>
<P>G Rune Berggren är senior advisor på Stiftelsen Den Nya Välfärden, tidigare generaldirektör på Riksrevisionsverket.</P></FONT>