Jag har tidigare skrivit om de stora utmaningar kommunerna står inför. Demografin innebär att färre ska jobba för fler. Det ställer krav på nya sätt att organisera och finansiera det offentliga. Kommunerna måste prioritera hårdare. Majoriteten i Västervik har, mot den här bakgrunden, under ett antal år fattat politiska beslut som innebär en gradvis omställning. Syftet har varit att sänka kostnader, effektivisera förvaltning och verksamheter, samt skapa en ekonomisk buffert för de oundvikliga påfrestningarna.
Tyvärr måste jag meddela er att kommunens omställning drabbats av ett mycket allvarligt bakslag. Något som jag beklagar djupt. Redan någon vecka före jul uttryckte Tomas Kronståhl och andra socialdemokrater oro för kommunen ekonomi. Svaret har dröjt. Prognosen då tydde på ett resultat med begränsat minus, men en snöfattig vinter och lägre kostnader för snöröjning i december, ingav samtidigt visst hopp om ett nollresultat. Inte längre. Nu har det, på samma sätt som förra året, skett en dramatisk förändring i siffrorna mellan senaste prognos och det preliminära utfallet. Även om definitiva siffror ännu saknas, så står det klart att underskottet för 2011 blir mycket stort, sannolikt runt minus 70 miljoner. Resultatet är givetvis ett stort misslyckande.
Jag och andra politiker i majoriteten har självklart ett ansvar. I mitt fall är det uppenbart att jag inte varit tillräckligt kritisk i granskningen av redovisade resultatprognoser. Jag borde ha varit än mer ifrågasättande. Några väljare frågar sig säkert också om inte mitt uppdrag i Regionförbundet gått ut över kommunen. Jag tackade ja utifrån min bedömning att Västerviks framtida regiontillhörighet är en mycket viktiga fråga. En fråga där avgörandet får konsekvenser för kommunen under lång tid, kanske sekler. Ordförandeskapet har gett möjlighet till både insyn och påverkan, precis som jag trodde, men i efterklokhetens ljus måste frågan ändå ställas om det var rätt val.
Har majoriteten alltså sovit? Nej, det anser jag inte. När underskott redovisats har vi tagit dem på allvar. Vi har fattat beslut om besparingar. Vi har tagit svåra och impopulära beslut, exempelvis vad gäller nedläggning av skolor. Problemet är att besluten i vissa fall inte alls genomförts, eller att de beräknade effekterna uteblivit. En åtgärd kommer nu att bli att be kommunens revisionsbyrå att granska tillförlitligheten iden ekonomiska återrapporteringen till kommunledning och politiker. Vi kan inte fortsätta med att få ständiga överraskningar i samband med årsbokslutet.
Utifrån förlusten på 70 miljoner är det enkelt att besvara Tomas Kronståhls frågor från 12 december; Nej, vi har inte effektiviserat administrationen så långt det är möjligt. Ja, det går att hitta kostnadsreduceringar på ledningsnivå. Ja, dubbelarbete förekommer i den centrala administrationen. Nej, vi är uppenbarligen inte optimalt organiserade och kostnadseffektiva på alla nivåer.
Förlusten får säkert några att se räddningen i höjd skatt. Jag tror det kan undvikas. Jag träffade kommunalfacket den 25 januari. Mitt bestämda intryck är att även de tycker att vi i första hand måste driva verksamheten effektivare, snarare än att direkt höja skatten. Är det då möjligt att spara hela 70 miljoner? Ja. Samma potential relativt jämförbara kommuner indikerades när majoriteten för några år sedan bad Svensk Kommun Rating AB ge en oberoende syn på kommunens ekonomi. Då sa Socialdemokraterna blankt nej till slutsatserna. Även inom majoriteten fanns viss oenighet. Efter de urusla siffrorna för 2011 kanske vi alla inser allvaret. Förhoppningsvis får vi nu en större mental beredskap för kraftfulla åtgärder som kan återställa kommunens ekonomi.