Det har under ett par år drivits en hård kampanj från barn och utbildningsförvaltningen och elevhälsochefen att lägga ner de särskilda undervisningsgrupperna. Fyra partier ställde sig bakom kampanjen och röstade för en nedläggning, det vill säga Moderaterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Vi i Folkpartiet var emot en nedläggning, i synnerhet eftersom det inte fanns någon utarbetad handlingsplan för hur man skulle stödja dessa elever efter en nedläggning.
Efter hand kom förvaltningen fram till att resurserna från de särskilda undervisningsgrupperna skulle satsas på ett så kallat mobilt team. Ett mobilt team som skulle göra punktinsatser ute i skolan där problem uppstår. Punktinsatser i form av kortare stöd, efter behov, till den befintliga personalen ute i verksamheterna.
Särskilda undervisningsgrupper ansågs exkluderande och var helt och hållet ute. Nu var det inkludering som gällde.
Många blev dock mycket förvånade över det uttalande som barn och utbildningsförvaltningens chef Kalle Söderberg gjorde i Västerviks Tidningen den 26 mars.
”-Det mobila teamet startar i samband med att de särskilda undervisningsgrupperna Lanternan, Nova och Gula villan avvecklas. Men rektorerna kan fortfarande inrätta särskilda undervisningsgrupper, antingen på sin skola eller i en annan lokal. – Det är upp till rektor att bedöma var det ska ske, säger Kalle Söderberg, barn- och utbildningschef.”
Varje rektor kan enligt Kalle Söderberg och svensk skollag, inrätta sin egna särskilda undervisningsgrupp (observera också i annan lokal än skolans egna), dock inom den befintliga budgeten. Häpnadsväckande och för många något förvirrande, eftersom exkluderande åtgärder, under ett par år, varit ett rött skynke.
Vi i Folkpartiet är mycket tveksamma till, att ett mobilt team kan leda till en kontinuitet i arbetet med barn med särskilda behov. Och skall det genomföras måste socialförvaltningen vara en del av projektet.
Av de kommuner ute i landet som genomfört mobila stödteam har en av de viktigaste framgångsfaktorerna varit, ett samarbete mellan skola och socialförvaltning. Detta för att kunna arbeta med hela familjesituationen när så behövs, för att komma tillrätta med situationer som den ordinarie skolpersonalen inte kan hantera. Intentionerna i vår egen kommun har varit de samma, som ett resultat av projektet ”Ung och trygg”, alltså ett samarbete förvaltningar emellan. Chockerande nog visar det sig nu att socialförvaltningen i Västerviks kommun inte fått någon formell förfrågan om ett samarbete. Detta trots att rekrytering till mobila teamtjänsterna har startat och att kommunens familjeenhet borde vara en självklar del av det mobila teamet. Man kan undra hur kommunikationen i kommunen fungerar.
Det som nu också hänt i spåren efter avvecklingen av de särskilda undervisningsgrupperna, är att autism/asberger-enheterna nu ser ett ökat tryck från skolor som ansöker om plats för elever med utåtagerande beteende, vilket kan vara en följd av ADHD-problematik. Elever med ADHD-problematik som blandas med elever med AST (autismspektrumtillstånd) leder till en komplicerad arbetssituation för personalen, men än värre skapar det också stor oro hos barnen. Dessa två elevgrupper kräver helt olika arbetsmetoder. Det som dock gäller båda grupperna är att det tar mycket lång tid att upparbeta de anknytningar och relationer som på sikt bär frukt. Till det krävs det tid och kontinuitet och inte tillfälliga brandkårsutryckningar.
Vi i Folkpartiet saknar långsiktigheten och den röda tråden i flera av de beslut som tas när det gäller skolan i Västerviks kommun. Inkluderingstanken är i grunden god men får inte användas in absurdum. Skolan har de senaste decennierna dränerats på specialpedagoger och speciallärare vilket har lett till allvarliga konsekvenser.
Kollektiva lösningar kan i många fall fungera bra, men det är de individuella lösningarna i skolan som i slutändan stärker individen och därmed kollektivet.