DEBATT: Ett lagom moderat program

Förslaget till nytt handlingsprogram - "Vår tids arbetarparti" - visar tydligt den förändring moderaterna genomgått. Dispositionen avviker märkbart från föregångarna genom att ämnen som dominerar mediebruset - miljö och feminism - kommer först och försvaret sist.
I dag talar man inte så mycket om ideologi och alla partier trängs i mitten. Ska man ändå välja en av de ideologiska markörerna för att beskriva programmet ligger nog "socialliberalism" närmast. Något systemskifte handlar det alls inte om: Välfärdsstatens bestånd sägs istället vara ett av politikens mål. Bidragen ska finnas kvar, men inte missbrukas.
Förslaget att män ska stimuleras att vara hemma med barnen visar hur utbredd åsikten att politikerna vet människornas bästa är.
Traditionellt liberala föreställningar om marknad, alternativ, konkurrens och valfrihet finns också med. Med någon svårighet hittar man även inslag som kan betecknas som konservativa, såsom kraven på en starkare rättsstat, bättre kunskap i skolan, tryggat kulturarv och bevarad monarki.
Visst skulle man gärna ha sett större pregnans och konsekvens, men programmet är ändå fullt av goda förslag. På några punkter stämmer kraven dåligt med uttalanden som statsministern gjort - exempelvis om kärnkraften - men så blir det väl när man leder en koalition.

Den starka betoningen av arbetslinjen - en gång ett typiskt socialdemokratiskt begrepp - dominerar programmet. Av detta följer bland annat att den så kallade värnskatten bör slopas.
Ett utmärkt krav är att anhöriginvandrare måste visa att de kan klara boende och försörjning, även det enligt arbetslinjen. Självklart ska de flyktingar som har tillräckliga skäl beredas en fristad i Sverige, men frågan är mera komplicerad än vissa politiskt korrekta debattörer tror. När de moderata riksdagsledamöterna från Kalmar län nyligen skrev att Sverige inte "ska vältra över andra människors lidande på våra grannstater" undrar man i vilken verklighet de lever.

Det ligger i sakens natur att politiska program blir kompromisser. Vi läser till exempel att familjen är en grundläggande gemenskap i samhället och att kärnfamiljen lever, men så följer förstås ett antal men: även homosexuella kan vara lämpliga föräldrar och lesbiska par ska kunna insemineras?
Förslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning med rätt för samfunden att vägra vissa vigslar är också en halvmesyr.
Bättre då att införa en obligatorisk civilrättslig registrering - de två lagarna om äktenskap och partnerskap har redan samma rättsverkningar - och sedan överlåta åt dem som så önskar att vända sig till kyrkan, som själv får besluta om läran utan riksdagens inblandning.

Låt mig avslutningsvis återvända till ekonomin och lämna ett konstruktivt förslag. Den kamerala synen på statsbudgeten är mycket påtaglig i programmet och leder till slutsatsen att avbetalningarna av statsskulden även framöver ska prioriteras.
Hittills har detta skett bland annat genom försäljning av statliga bolag. Den som menar allvar med talet om ett spritt ägande borde istället verka för att aktierna delas ut. (Enbart värdet av Vattenfall motsvarar
40 000 kronor per svensk.)
Betänk att hälften av medborgarna saknar tillgångar efter 50 år av så kallad välfärd - här kan man tala om utanförskap! Se där en politik för ägardemokrati i praktiken - och en lyckad förening av ideologi och taktik.

Debatt: Ett lagom moderat program