I Västerviks-Tidningen den 6 juli kritiserar Tomas Kronståhl tillståndet i kommunen. Han gör det i starka ideologiska termer. Nedskärningar för utsatta och handikappade ställs mot satsningar på kapitalstarka och "fina" människor. Men han undviker exempel. Varför? För att han har fel. Är det nedskärningar när socialnämndens budget perioden 2003-2010 har ökat från 528 miljoner till 752, och andelen av hela budgeten är nästan oförändrad? Inlägget är emellertid främst riktat mot media och Nya Slottsholmen.
Mona Sahlin visade självinsikt. Hon talade om att bara 22 procent av de arbetande röstade på socialdemokraterna. Politiken hade varit fel. Kretsen kring Juholt saknar den insikten. Deras slutsats - politiken var rätt - problemet är sorglig rapportering i media. Med sitt angrepp på VT visar Kronståhl att även han saknar probleminsikt.
Västerviks-Tidningen ska givetvis svara för sig själv. Jag kan bara förundras över Kronståhls orimligheter. Svepande påståenden som "mediebevakningen styrs av Moderaterna" och "allt tycks vara möjligt att genomföra"? Hur har han det med minnet? Var Västerviks-Tidningens ledare och artiklar verkligen en enda lång hyllningskör till exempelvis Holiday Club? Och blev Holiday Club av?
Det är fel när Kronståhl skriver att vi säljer ut Slottsholmen. Redan 1988 sålde en socialdemokratiskt styrd kommun den då helägda byggnaden med tomträtt till privata intressen, tidigare arrendatorn Sjöhästen AB. Kommunen hade ägt restaurangen sedan 1930 och 1952 återuppbyggt den efter branden två år tidigare. Efter försäljningen gick det utför. Olika ägare avlöste varandra. Byggnaden förföll. Svårigheten med otidsenliga lokaler gjorde att restaurangen upphörde med en konkurs.
En tid därefter köpte Hansi Schwarz och senare Föreningen Visan fastigheten. Visionen var ett Visans Hus med kulturell koppling till Visfestivalen. Efter flera års seriöst arbete, där även kommunen medverkade, visade sig visionen omöjligt att förverkliga. Inget annat återstod än försäljning. I kommunens ögon var det positivt att den nye ägaren blev en person med stark anknytning till Västervik.
Byggnaden kommer att ha ungefär samma markavtryck som befintlig. Avsikten är att gatuplanet ska innehålla restaurang, ovanpå den hotelldel och överst bostäder. Det är fel när Kronståhl påstår att Slottsholmen görs till ett stängt och slutet område. Det här hotellet kommer, lika lite som Stadshotellet, att utgöra något stängt och slutet område. Alla hotell behöver nämligen gäster.
Det är inte heller korrekt när han skriver att endast en moderat majoritet medverkat till beslut om en ny byggnad. I fullmäktige röstade 53 av 57 för beslut om en ny detaljplan. Men när det gällde plan där byggnaden kan få ett inslag av bostäder, en plan innehållande beteckningen B, blev det 29 av 57 för.
Alla får givetvis ha vilka åsikter de vill om Nya Slottsholmen. Samtidigt måste vi respektera att äganderätten ger ägaren frihet, så länge han håller sig inom kommunens planbestämmelser, att välja vilka av åsikterna han vill beakta. Äganderättens frihet gäller alla, den gäller alltså även om man har pengar och äger Slottsholmen. Ägaren har exempelvis rätt att välja ett hus som ger rimlig ekonomi. Här är det uppenbart att ekonomin behöver mer yta än den befintliga. Ökad yta kan endast fås genom att gå på höjden, eller med större markavtryck.
Kommunen har sett det olyckliga med ett förfallet ödehus i ett av stadens vackraste lägen. Samtidigt har vi sökt undvika en lösning som krävt skattepengar. Idag har kommunen inte samma utrymme som 1950. Då beslöt stadens styre med socialdemokratisk majoritet att bygga upp den nedbrunna restaurangen för 0,9 miljoner kronor, vilket motsvarade 12 procent av den årliga budgeten. Omräknat till dagens penningvärde motsvarade beloppet cirka 22 miljoner. Utifrån omsorgen om skattepengarna har vi istället sett mycket positivt på en ägare med möjlighet att säkra privat finansiering av byggnaden. Inga skattepengar behövs. Kommunens insats blir främst att anpassa vägförbindelsen mellan staden och expansionen på Norrlandet och då får ett välkänt trafikproblem samtidigt sin lösning.
Även den nu så hyllade byggnaden från 1952 var kontroversiell. Kalmar läns museums kulturhistoriska utredning av Slottsholmen från 2010 skriver på sid 27 att "under hela byggprocessen möttes byggnaden och dess moderna arkitektur av kritik och skepsis från stadsborna". Min bedömning är att Nya Slottsholmen kommer att göra Västervik mer levande, inte mindre.
Harald Hjalmarsson