DEBATT: Ett omorganiserat FN krävs för effektivare hjälpinsatser

I ljuset av skandalen med Wikileaks läckande av information hamnar de internationella insatserna i Irak och Afghanistan under granskning. Den bild som kan utläsas av den läckta informationen är ännu alltför svår att överblicka, men det verkar som om vissa farhågor om insatsens bristande effektivitet besannas. Nationella och internationella hjälpinsatser nu och i framtiden behöver förändras och konkretiseras för att uppnå bästa tänkbara effekt. Klimatförändringar, krigsförlopp, olja och kärnvapen kommer i framtiden att försvåra humanitära insatser. Kravet på ett humant tankesätt är nödvändigt, inte minst med tanke på antalet drabbade människor i konflikter och katastrofer oavsett var de sker i världen. Ett problem med dagens insatser är att de som regel präglas av ett splittrat agerande uppdelat på många händer. Därför bör det samlas beredskapsplaner och resurser och sist men inte minst ett auktoritärt beslutsfattande inom FN, EU, USA, Kina och Ryssland för att kunna lösa dagens och morgondagens katastrofer och konflikter.I Afghanistan har civilbefolkningen levt under krig och umbäranden under många årtionden. FN och NATO har som sin huvudsakliga uppgift att stödja och bistå den afghanska regeringen i dess strävan efter att upprätta ett stabilt och fungerande samhälle. Insatserna utförs med provinsiella rekonstruktionsteam utifrån kombinerade civilmilitära biståndsprojekt. Nuvarande resurser står inte i proportion till uppgiftens omfattning. En berättigad fråga i samband med detta blir hur det militära skyddet ska koordineras med det civila hjälpprogrammet för att samhället ska kunna fungera. Ett spontant svar på den frågan är att det för närvarande saknas en grundläggande strategi för att lösa den här typen av problem.En helt ny insatsmodell (2010) måste få möjlighet att verka där balans råder mellan militära och civila resurser. Variation och flexibilitet bör vara honnörsord i modellen. Skydd (militär) och hjälpinsatser (civilt) måste få verka från säkra närområden. En sådan grundmodell arbetar enligt principen utifrån och in mot ett tänkt centrum, det vill säga att det humanitära hjälparbetet ska förläggas i angränsande närområde till respektive katastrof eller konflikt. Modellen måste ta form efter rådande belägenhet och i en takt som möjliggörs stegvis. Det som däremot skall undvikas är att tvingas arbeta inifrån och ut, det vill säga att det humanitära hjälparbetet förläggs mitt i epicentrum för respektive katastrof eller konflikt. Detta får bara som följd att människoliv går till spillo. Resurser i form av förnödenheter, skydd, bostäder och sjukvård måste över tid vara mer rörliga och flexibla. Innan hjälpinsatsen påbörjar byggande av bland annat fasta bostäder och sjukhus måste den politiska situationen vara acceptabelt löst. Dröjsmål i hithörande situation kan överbryggas av ett internationellt mandat, helst i FN-regi. Modellens styrka förutom ökad effektivitet ligger i att de ansvariga för hjälpinsatsen lättare kan återbörda långväga flyktingar till landet de flytt ifrån, alternativt landets närområde.Där militarismen ökar och där humanismen saknas föds terrorismen. Den internationella terrorismen följer en ganska enkel rekryteringsväg. Det är i starkt konfliktdrabbade områden där förödelsen och hopplösheten breder ut sig som det går lättast att övertala såväl unga som gamla människor till terrorhandlingar. Därför krävs ett tydligare agerande av det internationella samfundet med FN och EU i spetsen för att se till att de mänskliga rättigheterna och internationell lag efterlevs.

Debatt: Ett omorganiserat FN krävs för effektivare hjälpinsatser

"Där militarismen ökar och där humanismen saknas föds terrorismen. Den internationella terrorismen följer en ganska enkel rekryteringsväg." Det skriver Patrik Wikström i debattartikeln nedan.