Harald Hjalmarsson och Tomas Kronståhl , jag vänder mig direkt till er. Det är ni som i praktiken har makten i Västervik. Ni gick från Västerviksupprorets stormöte med en annan bild än den ni hade när ni gick dit. Den grund ni hade haft i procentsiffror och statistik hade mött bilder hämtade från verkligheten. Och ni var berörda.
Ni båda är nu i allas blickpunkt. Samtidigt är era partier splittrade. Av det stöd som Västerviksupproret fått, tror jag att en stor del av era tidigare väljare nu är beredda att överge er. Väljare är föräldrar och föräldrar prioriterar sina barn.
Det krävs mod av en politiker, stod det i Västerviks-Tidningen. Det stämmer. Att titta och sedan blunda igen är lätt. Mod att förändra kräver mod att ändra sig med ny information. Statistiken ger en bild av att personaltätheten i kommunens förskola, efter höstens kommande nedskärningar ligger under riksgenomsnittet. Föräldrar berättade om stora grupper redan nu i vår på 22 barn på tre vuxna i stadens förskolor och hur de ser att personalens möjligheter utföra sitt arbete sviktar.
Nationella uppföljningar visar att mindre grupper i förskola och lågstadium ger kommunerna långsiktigt bättre ekonomi. Antal barn och elever som misslyckas sjunker och kostnader för extrainsatser minskar. Särskilt ger mindre grupper effekt för barn med mindre möjlighet att få stöd hemifrån. Större grupper medför däremot ideliga ”reparationskostnader”, som belastar kommunekonomin en lång tid framåt.
Jag är därför mycket bekymrad och frågande inför de nedskärningar som planeras inför hösten och de konsekvenser de kan få. Särskilt som konsekvenserna av nedskärningarna försämrar för både barnen, personalen och den långsiktiga kommunekonomin.
I ett läge där kommunen redovisar 59 miljoner i överskott för år 2012 är det naturligtvis ohållbart att redan inför hösten 2013 ta 10-tals miljoner av kommunens barn och ungdomar. Både moraliskt och politiskt. Ger inte detta överskott möjligheter att lösa problemet i höst, och få tid för en bred politisk överenskommelse inför 2014?
Att stå för beslut som försämrar och osäkrar livet för Västerviks viktigaste kapital, barnen, går inte att göra med bibehållet politiskt förtroende. Inte i en situation där barn och ungdomar redan nu har sämre läge och resultat än genomsnittet för landets kommuner.
Och vad innebär besluten för Västerviks möjligheter att vända utflyttningstrenden om riksmedia börjar uppmärksamma Västervik som en barnovänlig kommun? Kan det även finnas företag som väljer bort Västervik till förmån för kommuner som visar på bättre förhållanden för anställdas barn?
Att låta Västerviks barn och ungdomar ta konsekvenserna av de senaste årens ekonomiska lössläppthet, som jag läst i Västerviks-Tidningen att ni båda, Harald och Tomas, har reagerat emot, ser jag inte som politiskt eller moraliskt möjligt. Vilket förtroende för en förtroendevald finns kvar efter ett sådant beslut? Det måste finnas andra sätt att lösa den besvärliga ekonomiska situationen. Jag räknar med att ni, för barnens skull, väljer andra lösningar än att fortsätta med nedskärningar i barnomsorg och skola.
Jag hoppas, för mina barnbarns skull, att ni visar det politiska mod som krävs för att barnen ska få känna lust att lära och kunna få rätten att lyckas i Västervik.