EU-fördrag på väg att bli verkligt

Kompromiss. Tidigt på lördagsmorgonen enades EU:s toppmöte i Bryssel om en kompromiss i den segslitna frågan om hur arbetet med EU:s författning ska fortsätta. Knäckfrågan under toppmötet har varit Polens krav när det gällde röstviktning.

Västervik2007-06-25 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Polen vägrade in i det sista att gå med på den relativa minskning av landets inflytande som skulle bli följden av det nya fördraget - en minskning som andra EU-medlemmar, exempelvis Frankrike, accepterat. Slutligen gav Polen med sig och gick med på en kompromiss som innebär att landet accepterar den röstvägning som redan finns inskriven i författningen - under förutsättning att de inte börjar gälla förrän om tio år vilket är betydligt senare än vad som var tänkt.

Vad som fick Polen att vända vet vi ännu inte. Men det är helt uppenbart att Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes nyvalde president Nicolas Sarkozy ska ha stor del av äran för att Polen gav med sig.
På olika sätt har Merkel och Sarkozy fått den polska regeringen att begripa att EU-medlemskapet faktiskt medför förpliktelser och kompromisser. Det handlar inte om att bara plocka russinen ur kakan och sedan sätta sig på tvären så fort den egna - orimligt starka i Polens fall - maktpositionen hotas. EU handlar om samarbete, inte om att berika sig på de andra medlemmarnas bekostnad.

Man kan ha olika uppfattningar om EU-fördraget. Det som nu är under utarbetande förefaller vara en rimlig kompromiss, där överstatligheten tonas ner och där de nationella parlamentens inflytande stärks.
Det som är viktigt att hålla i minnet är unionens grundläggande funktion som samarbets- och fredsorganisation. EU skapades av människor som visste vilka fasor krig innebär och vad som händer om länder inte har fungerande institutioner för att lösa konflikter på fredlig väg. De ville vara säkra på att historien inte skulle kunna upprepas.
Nu, nästan sextio år senare, är EU:s fredsbevarande funktion möjligen inte lika uppenbart angelägen. Krig mellan europeiska stater känns allt mer avlägset.
Men den är fortfarande viktig. Det finns oroshärdar i vår närhet, ett allt aggressivare Ryssland är en av de tydligaste. Därför är det viktigt att hitta strukturer som gör att EU kan agera samordnat kraftfullt både i närområdet och i oroshärdar utanför Europa, exempelvis Darfur.
Läs mer om