DEBATT: EU ska inte lägga sig i badvattnet

EU:s nya badvattendirektiv är omständligt, kostsamt och illa anpassat för skillnader mellan EU-ländernas badvatten. Det går självfallet inte att jämföra förhållanden och förutsättningar mellan badvatten i Medelhavet och tusentals sjöar i Sverige.
Under EU-parlamentets session i Strasbourg i början av maj, röstade parlamentet om en förändring av EU: s badvattendirektiv från 1976. Detta direktiv anger minimikvalitet på vattnet där människor badar. Direktivet innebär att medlemsländerna regelbundet måste ta prover för att kontrollera att badvattnet uppfyller de kvalitetskrav som EU har fastställt.
Badvattendirektivet har sedan EU-inträdet inneburit ett omfattande merarbete för varje kommun i vårt land och Sverige har tidigare fällts av EG-domstolen för att inte ha utfört de provtagningar som ska genomföras enligt direktivet.

Givetvis är rent och badvänligt vatten något vi alla vill ha. Frågan är dock varför detta ska regleras genom EU-direktiv som ska gälla över hela unionen. Subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) hyllas i EU-sammanhang, men tillämpas tyvärr sällan i praktiken. Kommissionen hävdar att det är nödvändigt med EU-direktiv om badvatten, inte minst med tanke på turismen mellan EU-länderna.
EU-parlamentets rapportör, som utarbetat dokumentet som parlamentet tog ställning till, ställde upp en rad bindande och detaljreglerande förslag om hur och var badvattnets kvalitet ska mätas. Socialdemokraternas ledamöter stödde direktivet som helhet. Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, som jag har haft kontakt med, var oroad inför flera av de föreslagna skärpningarna av badvattendirektivet.
Enligt Junilistans uppfattning är badvattendirektivet redan nu alltför byråkratiskt. Att tillföra ytterliga regleringar och krav på medlemsstaterna är därför mycket olyckligt.

EU-parlamentet förordade mer långtgående förändringar av direktivet än vad ländernas ministrar i rådet tidigare hade förespråkat.
I det förslag som EU-parlamentet antog, ges medlemsstaterna kortare tid att försäkra att badvattenkvaliteten uppfyller de normer EU fastslår. Symboler som är godkända av kommissionen ska informera användarna av badvatten om vattnets kvalitet.
Parlamentet röstade ja till ändringsförslaget om varningsskyltar och var de ska sättas upp ("i badvattnets omedelbara närhet"). Allmänheten ska informeras om "närmast tillgängliga badvatten", informationen om respektive badplats vattenkvalitet ska översättas till engelska och franska och undersökningsresultat om vattenkvaliteten ska publiceras på Internet.

Att översätta information om badvattenkvalitet till olika språk samt att publicera detta på Internet kan vara bra idéer för många turistorter i Europa. Men ska EU genom direktiv tvinga medlemsstaterna att göra detta, utan hänsyn till om det är relevant för den specifika orten och badplatsen?
Junilistan förordar att EU ska arbeta med verkligt gränsöverskridande frågor, där EU kan bidra med ett mervärde. Till dessa frågor hör miljöfrågor. Kvaliteten på badvatten har vi klarat av att reglera på egen hand sedan 1960-talet, utan noggranna och kostsamma instruktioner från EU. Reglerna som Sveriges kommuner måste anpassa sig efter är dessutom i hög grad fastställda utifrån de förhållanden som råder vid stora badorter i Medelhavet. (SNB)

Debatt: EU ska inte lägga sig i badvattnet