Den 11 juli 1995, för exakt tjugo år sedan inträffade det ofattbara. 50 år efter att Auschwitz grindar öppnats och omvärlden bevittnat Förintelsens ohyggliga grymheter, skedde åter folkmord på europeisk mark. Srebrenica skrevs för alltid in i Europas mörkaste historia och blev den starkaste symbolen för de Jugoslaviska krigens brutalitet.
Den lilla staden Srebrenica i östra Bosnien-Hercegovina var under kriget en bosnisk enklav omgiven av serber. Området ockuperades, men skulle ges trygghet genom att 600 holländska FN-soldater (UNPROFOR) fanns på plats. Dessa misslyckades med att ge skydd till de bosniska muslimer som sökte sig till FN-posteringarna när den bosnienserbiska armén ryckte allt närmare.
Vi vet vad som hände sedan. Kvinnorna och de yngre barnen skildes från männen och bussades bort. Fler än 8 000 bosnienmuslimska pojkar och män mördades kallblodigt under ett par sommardagar. Omvärlden såg passivt på.
Än i dag finns tusentals oidentifierade individer och det återstår fortfarande kvarlevor av kroppar att undersöka. Rättsprocesser har pågått länge genom FN:s krigsförbrytartribunal för det forna Jugoslavien i Haag. Tribunalen har i ett flertal domar definierat massakern vid Srebrenica som ett folkmord.
Flera oläkta sår från kriget är än i dag närvarande och minnena från de blodiga åren präglar det bosniska samhället. Också i Sverige finns många som har personliga minnen av folkmordet. Mellan åren 1992 och 1995 tog Sverige emot ungefär 60 000 flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Vi ska vara stolta över att vårt land hjälpte människor på flykt undan krig, tortyr och förföljelse i Europa.
Srebrenica är även ett bevis på att Europa måste samarbeta mer, ägna ytterligare tid åt att tidigt identifiera uppblossande konflikter och därmed kunna ta ett större ansvar både vad gäller akut krishantering och kunna bidra med stridsgrupper när våldet är ett faktum. Önskan om ett framtida EU-medlemskap fungerar också som en motor för försoningsprocessen mellan länderna. Här måste EU vara en glasklar röst för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. Samtliga länder från denna tidigare krigsdrabbade region ska självklart vara välkomna som framtida EU-medlemmar. Men först har vi höga förväntningar på att de gör sin egen hemläxa att främja demokrati, bekämpa korruption, säkra rättsstaten och respektera minoriteters rättigheter, och på allvar skapar stabila relationer till grannländerna.
Den 1 juli 2013 blev Kroatien, det första av de allra hårdast krigsdrabbade länderna på Västra Balkan, EU-medlem. (Slovenien, som också drabbades av kriget, var dock allra första land från regionen att bli EU-medlem redan 2004). Flera länder i regionen rör sig i samma riktning. Ett starkare europeiskt samarbete är vår bästa strategi för att aldrig mer se nya Srebrenica i Europa.