Det var ett stort misstag vid bildandet av EMU då euron infördes att sammanfoga de norra och södra delarna av Europa. Dessa två områden har helt skilda ekonomiska och politiska förutsättningar för att klara ett ekonomiskt system med gemensam räntesats. De norra områdena har med Europas ekonomiska motor Tyskland i spetsen ett mer diversifierat och för export mer lämpat näringsliv med en industriproduktion som är efterfrågad i stora delar av världen. Medelhavsländernas lätta industri, sjöfart, jordbruk och turism kan inte hävda sig i denna konkurrens. Dessutom är dessa länders produktivitet lägre och inflation högre. Den gemensamma valutan omöjliggör dessutom konkurrensförbättring genom devalvering av en egen valuta.
En annan viktig förutsättning för att valutasamarbetet skall fungera är att
det gemensamma regelsystemet respekteras. Tyskland och Frankrike var de första länderna som redan år 2003 bröt mot bestämmelsen att inget eurolands budgetunderskott får överstiga tre procent av BNP och statsbudgeten 60 procent. Länder som bröt mot denna regel skulle betala dryga böter. Ingen vågade dock hävda denna princip mot eurozonens båda största ekonomier som därmed banade väg för fortsatta regelbrott utan sanktioner.
Stater och banker som missköter sina ekonomier skulle inte heller räddas. Huvudanledningen var att sådant stöd sannolikt skulle medföra att nödvändiga strukturreformer som modernisering av skattesystemet och arbetsmarknadslagar med mera inte genomfördes. Grekland är eurozonens främsta problembarn. Landet beviljades medlemskap trots vetskapen att de styrande lämnade grovt vilseledande uppgifter om Greklands ekonomiska tillstånd. I mindre omfattning förekom fusk även från Italiens sida.
I början av januari detta år meddelades att de ekonomiska skillnaderna mellan norra och södra euroländerna snabbt ökar. Den 10 mars fick vi veta att den ekonomiska tillbakagången i de södra länderna varit större än väntat. Den politiska splittringen mellan nord och syd har under senare år också blivit större och detta gäller särskilt mellan Tyskland och Grekland. Tysklands förbundskansler Merkel har i grekisk press avbildats med nazisymboler. De politiska spänningarna mellan de historiska antagonisterna Tyskland och Frankrike har genom de snabba tyska ekonomiska framstegen ökat.
Upprepade regelbrott och ekonomiska och politiska spänningar hotar inte bara Eurozonen utan på längre sikt även EU-projektet. Till detta kommer de växande inre ekonomiska och politiska motsättningarna med separatistiska tendenser främst i Spanien (Katalonien och Baskien) och Italien (norra och södra delarna) men även i Storbritannien där skottarna om ett par år ska folkomrösta om bildandet av en egen nation. Många britter vill även helt lämna EU-samarbetet.
De starka nationella motsättningarna och stora ekonomiska skillnaderna samt bristen på kraftfullt ledarskap gör att är mycket osäkert om euron kommer att överleva. Den globala handelns snabba utveckling har tvingat fram ländersamverkan i form av stora handelsblock. Detta faktum talar för att Europas länder kommer att göra allt för att säkra EU:s fortbestånd.