Kaj Raving (V) fortsätter att argumentera mot privata företag i vården (7/12). Och det är naturligtvis hans fulla rätt. Men att sprida påhittade siffror om vinster och argumentera utifrån ”kvalificerade gissningar” snarare än fakta är ohederligt mot alla de människor som försöker följa debatten och bilda sig en uppfattning.
Vänsterpartiet har gjort en egen beräkning av hur stora vinster företagen i välfärden gör genom att ta fram siffror för hela vård- och omsorgsbranschen från SCB, alltså även helt privat finansierad verksamhet, där allt från fotvård till new age-verksamhet ingår, som de kombinerar med ett antal antaganden om allmänna vinstnivåer i näringslivet. Det har lett till att de landar på resultatet 9,2 miljarder i vinst för skattefinansierad vård, omsorg och skola. Den siffran är helt fel.
Den riktiga siffran för vård- och omsorgsföretagen är 3,1 miljarder kronor efter skatt för 2012. Av vinsten återinvesterades 2,9 miljarder. Dessutom betalades 1,6 miljarder i skatt, pengar som går direkt tillbaka in i statskassan och kan användas till mer vård eller omsorg.
Kaj Raving vill gärna lägga ord i min mun. Men jag har inte sagt att vi ska privatisera ”för kvinnornas skull”, utan bara konstaterat vad de privat anställda själva uppger: Att arbetsledningen fungerar bättre, att de har mer inflytande över arbetet och oftare tycker att de har lagom mycket att göra, jämfört med anställda hos kommuner och landsting. Det tycker jag är trovärdiga bevis för att det inte är sämre att arbeta hos en privat arbetsgivare.
Att ha flera arbetsgivare att välja mellan är onekligen positivt för de kvinnor som arbetar i vård- och omsorgssektorn.