Familjen ingen politisk konstruktion

Familjen. "Att familjen och tvåsamheten inte är något förlegat visar med all tydlighet SCB:s statistik", konstaterar Ella Bohlin. Foto: Johan Nilsson/Scanpix

Familjen. "Att familjen och tvåsamheten inte är något förlegat visar med all tydlighet SCB:s statistik", konstaterar Ella Bohlin. Foto: Johan Nilsson/Scanpix

Foto:

Västervik2007-05-18 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I två veckors tid har jag trampat i leran på Götgatans puckel, känt den kvävande stanken från de jäsande sophögar, kryssat mellan rännstenarnas slemmiga sörja, hört skrålen från krogarna och lyssnat till de lungsjukas hostande inne i de dragiga skjulen om nätterna. Sett hur den tjocka röken från Barnängens Tekniska Fabrik strävat mot vårhimlen. I stadsdelen Södermalms trånga gränder smyger skvallret och farsoterna.
Uppslukad, inspirerad och fascinerad av Per Andres Fogelströms skildring av Stockholm på 1870-talet. Fängslad av människornas vardag, slit och strävanden, av de starka personligheterna och de bedövande vackra naturbeskrivningarna. Öden från en svunnen tid som vävs samman med min egen. Samma gator med samma namn, samma vårvindar och samma vatten under broarna. Men ändå så annorlunda. Det Stockholm och Södermalm som jag känner ser helt annorlunda ut i dag. Arbetarkvarteren är numera hem åt chica människor i nya märkesbågar, de små bodarna har bytts mot trendiga butiker och alla fabriker är ombyggda till toppmoderna bostäder.

Huvudpersonen i Mina drömmars stad är Henning Nilsson, en landsortsbo som söker lyckan i den stora staden. Som hamnarbetare sliter han från morgon till kväll för svältlöner. Ett tungt, hårt liv knappt värdigt en människa. Hennings glädje är den lilla familjen. Hans livsgnista är ungdomskärleken Lotten och deras gemensamma barn. Det är dit han längtar.
Trots att långt över hundra år passerat sedan Henning och Lotten gick ur tiden är familjens tid inte förbi. Den är högst levande i dag på 2000-talet och för de allra flesta ännu en plats att längta till. Familjen finns där genom livet. I de små ögonblicken av lycka, i stunder av svart klibbig sorg, genom motgång och framgång.

Att familjen och tvåsamheten inte är något förlegat visar med all tydlighet SCB:s statistik. Vi gifter oss som aldrig förr. För femte året i rad ökade antalet giftermål. Under förra året sa 45 551 par ja till varandra, en ökning med tre procent jämfört med 2007. Även antalet personer som registrerade partnerskap ökade under förra året. Totalt registrerade 278 män och 382 kvinnor partnerskap, en ökning med 14 respektive 9 procent. Aldrig tidigare har så många kvinnor registrerat partnerskap.
Varför? Jo, för att det är naturligt att bilda familj. I Sverige har vi hittat på en massa regler för relationer. Äktenskapsbalk, sambolag och partnerskapslag. Men låt säga att vi rev upp alla dessa lagstiftningar. De existerar inte mer. Vi skulle ändå fortsätta att bilda familj. Det är helt enkelt något naturligt, något vi vill göra.
Familjen är inte en politisk konstruktion som kan avskaffas genom politiska beslut. Det är därför den lever vidare. År efter år. Generation efter generation. Tidsepok efter tidsepok.

Min övertygelse är att familjen är en naturlig gemenskap som finns - och kommer att finnas - oavsett vad politiker eller andra förstå-sig-påare anser om saken. Familjen som institution har överlevt historiens olika skiftningar, varken krig eller totalitära diktaturer har kunnat utplåna den. Familjen finns därför att vi som människor behöver den.
Vissa familjer fungerar bra och andra mindre bra. Det finns inga perfekta familjer eftersom vi människor har våra fel och brister. Men dessa förhållanden förändrar inte de grundläggande fakta som ligger till grund för familjen - människans behov av gemenskap. I en bra familj lär vi oss lojalitet, osjälviskhet, ansvar, kärlek, ödmjukhet, plikt, respekt, jämställdhet och trohet. Ju svagare värdegemenskapen är desto mer komplicerad och bräcklig blir familjesammanhållningen. När politiker sätter upp lagstiftning för familjebildning måste den stödja normer och värderingar som stärker familjelivet och ge verktyg till familjer att ordna sina liv på ett för dem väl fungerande sätt. Stabila och trygga familjer ger trygga barn som växer upp till trygga vuxna. För mig är familjen en plats att längta till, jag vet att jag inte är ensam om det.
Ny kolumnist
Ella Bohlin, ordförande i kristdemokratiska ungdomsförbundet, är ny kolumnist i Västerviks-Tidningen.
Läs mer om