Antalet barn som börjar i förskolan innan de ens fyllt ett år ökar kraftigt. År 2012 var hälften av alla ettåringar inskrivna i förskolan, vilket är en ökning med 17 procent i jämförelse med 2005. Utvecklingen är tveklöst problematisk utifrån barnens perspektiv.
Den direkta effekten av utvecklingen blir att barngrupperna i förskolan växer. Detta skapar stress bland både barn och personal. Allra värst drabbas de allra minsta barnen som tvingas tillbringa dagarna i en otryggare miljö. De minsta barnen kräver också mer tid och uppmärksamhet än de lite äldre, varför också de sistnämnda missgynnas av situationen. Detta är ingen hållbar utveckling och alternativa lösningar måste därför skapas.
Grunden för trygga uppväxtvillkor för barn och unga läggs i familjen. Familjers livssituation ser också olika ut och därför utgår den kristdemokratiska familjepolitiken ifrån insikten om att de allra flesta familjer mår bättre om de ges mer makt över sin vardag. En av de viktigaste frågorna är här att skapa mer valfrihet i barnomsorgen och det är bra att kommunala förskolor finns som ett alternativ. Men det ska vara långt ifrån det enda. Att ständigt styra föräldrar att tillbringa mindre tid med sina barn är inte hållbart. Detta är just vad som hänt under de senaste decennierna. Politikens signaler har varit att arbete ska prioriteras framför hem och familj. Vi unga kristdemokrater vill vända utvecklingen och istället skapa bättre möjligheter för föräldrar att spendera mer tid med sina barn.
Föräldraförsäkringen är ett verktyg för detta. Kristdemokraterna i regeringen har också drivit fram en höjning av golvet i föräldraförsäkringen för att stödja familjer med små marginaler. KDU vill också stärka familjernas egenmakt genom lägre skatt för familjer och barnavdrag. Vi vill också införa frivillig sambeskattning.
Men för att valfriheten ska vara reell och göra skillnad i människors vardag behövs också en djupare diskussion om värderingar. Denna måste sträcka sig bortom den dagsaktuella politiken och ta sin utgångspunkt i vad som verkligen är viktigt i tillvaron för oss människor. Är det verkligen rimligt att vi tar ut hela den ekonomiska tillväxten i ökad konsumtion? Blir vi verkligen lyckligare av ytterligare en ny mobiltelefon eller ett nyrenoverat kök? Eller är det kanske så att en del av den ökade standarden skulle kunna tas ut i form av mer ledig tid under en del av livet, främst när barnen är små? Dessa frågor måste vi på allvar våga ställa oss. Arbetslinjen kan inte vara den enda princip som tillåts att ta plats och andra värden i livet måste få spela roll.
Tyvärr går utvecklingen åt fel håll i dag. Att föräldrar som till och med utnyttjar föräldraförsäkringen väljer att i allt större utsträckning lämna sina barn på dagis är inte hållbart, vare sig ekonomiskt eller socialt. Föräldraansvaret måste i stället stärkas. På samma sätt som splittrade familjer är en riskfaktor för ett barn att är en fungerande familj med närvarande föräldrar, något som lägger en god grund för barnens utveckling. Större barngrupper i förskolan och frånvarande föräldrar innebär det motsatta.
Att vända utvecklingen åstadkoms inte genom politiska beslut. Men politiken måste börja uppvärdera familjens roll i samhället.