Färingar förstår skandinaviska bäst
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur vet jag nu allt detta? Jo genom att tagit del av den undersökning om nordisk språkförståelse som lektorn vid Lunds universitet Lars Olof Delsing gjort och som presenterades nyligen vid en nordisk kulturkonferens i Gentofte nära Köpenhamn. Senast en bred vetenskaplig undersökning gjordes om språkförståelse i Norden var för 30 år sedan. Från 1970-talet och framåt har det skett stora förändringar i Norden; stort tillskott av många utomnordiska invandrare, medielandskapet har omvandlats, Norden har knutits allt närmare till det övriga Europa och skolsystemet har avsevärt förändrats.
De nya resultaten avskräcker - vi har alla blivit sämre på att förstå varandras språk i Norden både unga och äldre. Såg häromkvällen ett mycket intressant tv-program där de skandinaviska skådespelerskorna Ghita Nörby, Liv Ullmann och Bibbi Andersson samtalade i en fransk-tysk(!) produktion om privatliv och karriär. Danska, norska och svenska blandades i en skön harmoni.
Men Sveriges Television lägger på svenska texter när Ghita och Liv talar. Varför? Kom inte och säg att flertalet svenskar inte förstår vad Liv Ullmann och Ghita Nörby säger - de har bägge dessutom medverkat i många svenska produktioner i regi av Ingmar Bergman. Jag tror helt enkelt att det är slentrian som gör att tv-bolagen i Norden lägger in översättningstexter, när andra nordbor talar. I sig tror jag den "servicen" bidragit till att vi inte anstränger oss riktigt förstå våra grannspråk.
En annan försämring som inträtt är att de nordiska länderna satsar mindre och mindre på skolundervisning på andra nordiska språk utöver det egna modersmålet. Enligt undersökningen är det bara fyra procent av alla tillfrågade nordiska ungdomar som fått någon form av undervisning i grannspråk.
Av nordiska städer är invånarna i Stockholm klart sämst på att förstå andra nordiska språk. Inte bara de unga utan även de vuxna i Stockholm säger sig inte förstå andra nordiska språk.
Frågan kan verkligen ställas om vi ser språkförståelsen oss nordbor emellan som en unik resurs för hela Norden? Min egen bild är att det borde vara självklart att vi bejakar att befolkningen i fem nordiska länder och tre självstyrande områden, Åland, Färöarna och Grönland kan kommunicera och hyggligt förstå varandra. Det är en unik resurs. Men tydligen tycker många att engelskan skall vara det gemensamma språket. Det slutar med att alla i Norden talar halvdålig engelska med varandra i stället för att som lektorn Lars Olof Delsing sade att de talar "blandinaviska".
Några andra resultat i undersökningen:
Danska ungdomar är mest ovilliga av alla nordbor att flytta utomlands såväl inom Norden som till något engelskspråkigt land. Köpenhamnsborna sägs tala sämre danska än färingarna.
Ungdomarna i Norden är bra på engelska; de är nästan genomgående bättre på engelska än på de skandinaviska språken.
Norrmän är klart bättre än danskar och svenskar på grannspråksförståelse. Finskspråkiga är inte förvånande nog sämst på den skandinaviska språkförståelsen. Finska språket tillhör en helt annan språkgrupp.
Dagens ungdomar är klart sämre än deras föräldrar på att förstå skandinaviska.
Undersökningen vid Lunds universitet har träffande givits rubriken " Håller språket i hop Norden?".
Hur gärna jag än vill tro och hoppas det har jag mina betänkligheter. Säg att jag har fel!
KOLUMNEN
Bertil Jobeus