DEBATT: Fartkamerorna kräver en humanistisk trafikkultur

Jörgen Lundälv är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet. Per-Olof Larsson är universitetsadjunkt i socialt arbete vid Göteborgs universitet.Under senare tid har flera massmedier i Sverige uppmärksammat fartkamerorna. Genom att rapportera om kamerornas utökning har journalister bland annat uppmärksammat hur bilister kan klara sig undan att registreras. Varför görs detta? Journalistiken granskar och konstaterar att systemet med fartkameror inbjuder till fiffel och kryphål. Hjälper media verkligen till att förbättra systemet eller inbjuder detta istället till ett utnyttjande av kryphålen eller att människorna inte längre tar de här åtgärderna på allvar?
Antalet stationära fartkameror utmed våra vägar har ökat och kommer att bli fler i framtiden. Det är bra anser vi. Det senaste tillskottet inom dessa trafiksäkerhetshöjande åtgärder är de mobila fartkamerorna som polisen placerar ut på tillfälliga platser. Detta är ännu bättre.
Men det finns en risk som är uppenbar och det är att man nu förlitar sig på allt större tekniska system för att övervaka och kontrollera trafiken. Polisen behöver mer ögonkontakt med trafikanterna. Detta skapar en trygghet som är på väg att försvinna bort helt och hållet. Vi menar att det är oroväckande att trafikanter sällan möter poliser i trafiken. Det är dock inte bara fler poliser som behöver finnas i trafikmiljön. Trafikanter behöver också kunna få möta fler människor från frivilliga organisationer.
Det finns en risk att de tekniska system som nu används manipuleras och att det utvecklas en katt och råtta-lek mellan bilister och kameror. Bilister saktar ned framför en kamera och ökar hastigheten när de passerat den. Motorcyklister utan registreringsskyltar fram går inte att identifiera och bilister döljer sitt ansikte framför kameran. Detta riskerar att skapa en manipulativ inställning i trafiken. Trafikanter söker efter kryphål och blir nya fifflare i trafiken. Vi har fått därmed en fortsättning på lagöverträdelsens fiffelkultur i trafiken.
Många bilister använder GPS i bilen för att registrera de stationära fartkamerorna. Vad är vitsen med detta om inte att försöka lura systemet?

Det krävs fler hjälpande händer i trafikmiljön som är synliga, förutom frivilliga organisationer som NTF, MHF och Motormännen också trafikskadeorganisationer och patientföreningar. Genom att hjälpa bilister, visa konsekvenser av trafikskador skulle detta kunna lugna ned tempot i trafiken. Varför inte kommunala turistinformatörer som i trafiken kan informera och ge hjälp till resenärer?
Hur ska en förändrad humanistisk trafikkultur finansieras? Vi menar att samhället under en lång följd av år subventionerat massbilismens utveckling i Sverige. Det är därför nu hög tid att svensk bilindustri är med och betalar för de skadepreventiva åtgärderna och en förändrad trafikkultur som måste införas. Den moderna massbilismen har ett alltför högt uppdrivet tempo vilket i sig är ett hot mot människa och miljö.

Debatt: Fartkamerorna kräver en humanistisk trafikkultur