Fel sång sjungs vid studentexamen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en tid av förhoppningar och drömmar. En hel del som lämnar gymnasieskolan har självfallet funderat på vad som nu skall hända. För somliga väntar kanske arbete, för andra är det högre utbildningar som lockar. Ändå finns det nog många som undrar hur det blir med jobben. Nu och i framtiden.
Ungefär samtidigt som studentavslutningar firas landet runt kom på en och samma dag besked om att hela 1 300 jobb försvinner i Sverige. Det var Saab i Linköping som varslade om uppsägning. Så gjorde även läkemedelsföretaget Pfizer och skogskoncernen Billerud. Även om det var en exceptionell koncentration av dåliga nyheter under några timmar, följer detta dessvärre ett mönster. De senaste åren har präglats av besked om nedläggningar eller hur produktion flyttar utomlands.
De som känner en gnagande oro kan söka stöd för sina känslor i statistiken.
Jobben, sysselsättningen och förmågan att skapa förutsättningar för ett levande näringsliv borde vara en mer prioriterad fråga för regeringen och de nationella politikerna. Visst talas det fortfarande med bekymrad stämma om arbetslöshetens negativa effekter, men samtidigt uppvisas en stor brist på konkreta åtgärder.
Dagens socialdemokrater utgör en stark kontrast till den kampglöd som tidigare uppvisades. En gång i tiden reagerades både mot vad som uppfattades som en hög skattenivå som de sociala problem som följer i arbetslöshetens spår.
Lyssna till Joe Hills sång Luffaren i den fantastiska Fred Åkerströms tolkning. Om en man som inte var någon "luffarsnobb för han leta efter jobb": "Tramp, tramp, tramp, gå på och trampa. Här finns ingenting att få."
En av de stora utmaningarna för kommande år är just jobben. Det handlar om att säkra sysselsättning och tillväxt i landet. Så många andra sektorer påverkas. Med människor i arbete kan folk leva på sin lön och därmed bidra till den gemensamma kassans finansiering istället för att uppbära bidrag.
Människor känner trygghet och vet att de är behövde när man har ett arbete att gå till. I ett land med principen sist in, först ut leder en svag sysselsättningsutveckling till särskilda svårigheter för de unga och alla som precis kommit ut på arbetsmarknaden. Och för en normalfamilj med barn och bankamorteringar på grund av bostaden måste i praktiken båda ha en inkomst för att hushållsekonomin skall gå runt. Ändå är det många som upplever att det är mycket månad kvar i slutet av lönen.
Regeringen har under lång tid talat om olika regelförenklingar för näringslivet. Förbättringar alla fortfarande väntar på. Service- och tjänstesektorn har en väldig potential för små och medelstora företag. Möjligheter till så kallade RUT-avdrag som skulle hjälpa till att växla svarta hushållstjänster till vita låter fortfarande vänta på sig.
Och en av landets verkliga konkurrensfördelar, den svenska kraftproduktionen, är istället föremål för avveckling. I månadsskiftet maj/juni stängdes den andra, kvarvarande, kärnkraftsreaktorn i Barsebäck. Viktiga investeringar i infrastruktur flyttas omkring som schackpjäser ifall de inte helt försvinner.
I grunden handlar det mycket om en attityd och ett förhållningssätt. Och där måste något ha hänt inom arbetarrörelsen. En gång i tiden var kampen mot arbetslösheten och ambitionen om full sysselsättning ett överordnat mål. Det talades om arbetslinjen. Så tycks det inte längre vara. I vart fall kommer detta synsätt knappast till uttryck i den ekonomiska politiken, i synen på företagande och ett skapande Sverige samt när det gäller energiförsörjningen.
Studenttider och skolavslutningar med sina förhoppningar om en "ljusnande framtid" borde inte få övergå i en annan sångs rader om "här finns ingenting att få". Politiken borde handla om just detta! (SNB)
DEBATT
Hans Wallmark är kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm och ledamot av moderaternas partistyrelse.
Hans Wallmark är kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm och ledamot av moderaternas partistyrelse.