Fem år med krig mot terrorismen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
President George W Bush utlyste kriget mot terrorismen.
Fem år senare har hans sätt att föra detta krig exponerat amerikansk oförmåga. Demokratiska länder som sätter värde på amerikanskt ledarskap präglas av besvikelse. De ligger lågt, för att inte göra ont värre, när Vita huset medgivit fel på fel i bedömningar och praktiska åtgärder men president Bush ändå hävdar att han gör rätt.
USA:s auktoritära partners tenderar att inte heller de öppet gå emot USA. Arabiska stormakter som Egypten och Saudiarabien har regimer som för sin överlevnad är beroende av ett gott förhållande till USA. Ryssland och Kina behöver för att bygga upp sina ekonomier kunna tala med USA. I Moskva och Peking har man heller inget emot att "hegemonen" USA föröder sina krafter medan de själva bygger upp sina.
Vita huset har envist bekämpat uppfattningen att terrorismen skulle vara en fråga enbart för polis och domstolar. Terrorismen från muslimska extremister är i stället en utmaning i klass med den som kom från Lenin och Hitler, och kräver motsvarande åtgärder, en mobilisering av hela samhället. Bush, försvarsminister Donald Rumsfeld och vicepresidenten Dick Cheney buntar ihop allt under samma rubrik, "våldsam islamisk radikalism". Med som exempel sunnimuslimska al-Qaida och shiamuslimska Hizbollah.
USA har brett stöd för sin kamp mot terrorismen, i princip och stundom i praktik. Men USA:s gamla bundsförvanter vill inte som Vita huset se varje lokal konflikt i världen med muslimer inblandade som inslag i ett globalt fenomen.
Terror i Darfur, i Tjetjenien, massakrer på muslimer i Uzbekistan, Kinas förtryck i Östturkestan, konflikten i Kashmir, och till och med det aktuella våldet mellan shiamuslimer och sunniter i Irak - detta har andra rötter än det som gav näring åt 11 september-terroristerna och deras efterapare.
USA är säkrare än 2001, men inte säkert, säger president Bush. Flera illdåd är att vänta.
11 september har föregångare, och efteråt har hänt saker som inte har att göra med USA:s agerande sedan 2001 - terrordåd i Turkiet, Jordanien, Egypten och Marocko. Men den "hatets ideologi" Bush ger skulden för terrorismen har onekligen fått näring i vad USA gjort och inte gjort.
USA drog i krig mot Irak innan Afghanistan var säkrat. På båda håll gjordes fel som underlättade rekrytering av nya terrorister.
Till USA underlåtenhetssynder räknas oviljan/oförmågan att prioritera upp en lösning på konflikten Israel-Palestina.
Häromdagen uppdaterade USA sin "Nationella strategi för bekämpning av terrorismen från 2003. Här listas framgångar och utmaningar. Samtidigt höll president Bush ett av många tal för att förklara sin politik. Han sade att al Qaida klargjort att Irak är det viktigaste slagfältet i kriget mot USA. Följaktligen är Irak också enligt Bush avgörande i kriget mot terrorismen. Därför måste USA stanna på obestämd tid.
Men hela tiden har USA varit ett ännu viktigare slagfält. Det är ju där de stora besluten tagits. Opinionen där är viktigare för utvecklingen än den i Irak.
Om Bush vill byta spår kan han proklamera seger i kriget mot terrorismen. Under 90-talet dödades tiotusentals människor i Algeriet i kamp mellan religiösa fanatiker och en sekulär regim. Nu är det lugnt. Över hela islams värld vänder sig människor mot våldsideologi och dödskult. Fransmannen Olivier Roy, expert på modern politisk islam, skriver i New York Times om dess misslyckande. Segern är på gång, "trots kriget". Världen har blivit säkrare, inte genom soldater, stridsflygplan och storslagna tal, utan tack vare uthållig mobilisering av underrättelsetjänst och rättsväsende. (SNB)
Utrikes
Bo Ture Larsson