Jag kan utifrån mig själv och många andra bli väldigt orolig när arbetsgivaren tror att skolan skulle vara redo att bemöta alla elever inom en så snar framtid. "Alla ska med i alla grupper oavsett behov". Att tro att alla alltid ska må bra, jobba bra och komma överens med alla alltid är en fin dröm, men stämmer inte med verkligheten.
Har inte dagens pedagoger tillräckligt på sina bord? Dessutom har man knappast någon hjälp av specialpedagoger eller elevvårdsteamet eftersom alla sitter med handledning och få gör något direkt med barnen. Fröken ska klara allt. Alltid. Med alla. Jag har också en vision om "En skola för alla" men vägen dit är längre än så. Som någon skrev "Rom byggdes inte på en dag" och skolan måste vara mycket väl förberedd på att kunna bemöta alla elevers olika behov. Det handlar om betydligt fler än ett år innan vi är där och har utvärderat eventuella goda exempel som har jobbats fram. Då först är det dags att börja avveckla - inte nu!
Vi har redan i dag elever ute på de vanliga skolorna som har ett stort behov av tydliga vuxna där klasslärare och EHT (elevhälsoteamet) jobbar intensivt med att försöka anpassa både lektioner och stötta dem i det sociala. Men det handlar inte bara om en elev oftast i varje klass som behöver detta stöd.
Pedagogerna ute på våra olika skolor jobbar och lägger ner hela sin själ redan och många går hem från jobbet otillfredställda och på gränsen till utbrända. De elever vi skickar till de särskilda undervisningsgrupperna är inte de som jag nämner ovan utan de har ett så mycket större behov av att få vistas i mindre enhet där de oftast får lusten och glädjen tillbaka och lyckas bygga upp sin självkänsla, sociala kompetens, kunskapsnivå med mera.
Det är ett "andningshål" för dessa elever under en period, som nu vår arbetsgivare vill rycka undan. De hänvisar till några forskningsrapporter och C-uppsatser men dessa kan man tolka på olika sett beroende vilka glasögon man sätter på sig. Deras senaste utkast visar på olika skolor som lyckas att bemöta de flesta elever men även dessa små uppbyggda enheter ute på skolorna kan se att det inte är en verksamhet för alla utan några kommer alltid att behöva få undervisning i de särskilda undervisningsgrupperna.
Givetvis är det en framtida vision och en fin tanke men då får vi nog räkna med längre tidsperiod än vad arbetsgivaren säger och tror. Jag tycker att psykolog Jan Lörelius, Christina Sundsmon, VDM och Anders Sjöberg, Vänsterpartiet var mycket tydliga i sina artiklar och jag och många pedagoger med mig ute på skolorna kan bara instämma med dem.
Tack till de politiker som förstår och har satt sig in i detta viktiga beslut. Förhoppningsvis har vi fler av våra folkvalda politiker som till hösten har gjort verksamhetsbesök och lyssnat in våra pedagoger ute på fälten och inte bara lyssnar på tjänstemännen.