DEBATT: FN behöver en kvinna som generalsekreterare

Kofi Annans andra och sista mandatperiod som generalsekreterare i FN lider mot sitt slut. När hans efterträdare nu ska utses är det många om budet. Traditionellt har de olika regionerna turats om att representeras på den högsta av alla FN-poster. Asien skulle med en sådan logik ligga bra till.
När säkerhetsrådet i nästa vecka ska ge sin rekommendation till generalförsamlingen har också sydkoreanen Ban Ki-Moon seglat upp som favorit till generalsekreterarposten.
Idén om regional representation är god. Alla länder och landgrupper måste få känna att de finns med i världsorganisationen. Men FN är på gott och ont också en spegling av den globala verklighet vi alla lever i. I den verkligheten är kvinnor ständigt satta på undantag.

Kvinnor gör ett värdefullt arbete på handläggar- och mellanchefsnivå i många av FN:s underorgan, men de högsta posterna innehas närmast regelmässigt av män.
Det finns förstås undantag. Människorättskommissarien Louise Arbour, samordnaren för millenniemålskampanjen Eveline Herfkens och nu senast den nya presidenten i generalförsamlingen Haya Rashed Al-Khalifa är tre goda exempel på att kvinnor kan nå höga positioner i världsorganisationen.
Men faktum kvarstår: 61 år efter organisationens bildande har ännu ingen kvinna utsetts till FN-chef.
En kvinna på FN:s högsta post skulle tjäna som ett föredöme och en signal till medlemsländerna att ta kvinnors underordnade ställning på större allvar. Kvinnor utgör drygt hälften av världens befolkning och har erfarenheter och kunskaper som också på chefsnivå måste få komplettera det dominerande manliga perspektivet.

Kvinnor är de fattigaste av de fattiga. De är särskilt utsatta i krig och konflikter och får utstå ständiga kränkningar. Könsstympning, syraattacker, slöjtvång, tvångsgifte och sexuell exploatering drabbar hundratusentals kvinnor, särskilt i fattiga länder.
FN har sakta men säkert flyttat fram sina positioner i jämställdhetsarbetet. Här har inte minst Kofi Annan själv gjort viktiga insatser. Kvinnokonferensen i Peking 1995, konventionen om eliminering av all diskriminering mot kvinnor och säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är milstolpar i det internationella arbetet för lika rättigheter för kvinnor och män. FN:s millenniemål handlar bland annat om lika rätt till skolgång för pojkar och flickor och om rätt till mödravård.

Striden om ny generalsekreterare pågår in i det sista. Om en av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet skulle stoppa huvudkandidaten kan en kompromisskandidat mycket snabbt vaskas fram.
Listan på kvinnliga kandidater som har kvalifikationerna är omfattande. Förutom de ovan nämnda finns bland andra den tidigare flyktingkommissarien Sadako Ogata, Finlands president Tarja Halonen, den tidigare MR-kommissarien Mary Robinson och inte minst Lettlands president Vaira Vike-Freiberga som nominerats av de baltiska staterna.
Det vore tragiskt om FN än en gång missar chansen att välja en kvinna till generalsekreterare.

Debatt: FN behöver en kvinna som generalsekreterare