FN = Mänskliga rättigheter?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter är i dag tagen som gisslan av Kina, Burma och Sudan som sitter där för att stoppa kritik av situationen i deras länder. Nyligen var Libyen ordförandeland. Som sagt, inte mer trovärdigt än en domstol som sköts av kriminella. Kofi Annan föreslog därför i våras att FN:s arbete för mänskliga rättigheter (MR) ska prioriteras genom att ersätta MR-kommittén med ett mindre MR-råd där länder som respekterar fri- och rättigheter får sitta med. Detta är ett mycket bra förslag, men medlemskravet håller på att försvinna i förhandlingarna nu. Sverige är, på grund av regeringens hållning, ett av de länder som inte driver på för MR-krav för medlemmar i MR-rådet.
Det är tio år sedan den etniska resningen nådde Srebrenica. Serbiska soldater samlade 8 000 pojkar och män och sköt dem kallblodigt en och en. FN fanns på plats, men ingrep inte. Vi vet också hur FN stod handlingsförlamat inför folkmordet i Rwanda 1994 och nu i Darfur. Den organisation som har till uppgift att skydda den enskilde förlamas ständigt av låsningar i säkerhetsrådet.
Folkpartiet anser att FN bör vara skyldigt att ingripa då civila hotas av folkmord och där staten inte skyddar sina medborgare. Vi har en skyldighet att skydda, och vi har också en skyldighet att agera när grova brott mot mänskligheten begås.
När det gäller att komma till rätta med FN:s handlingsförlamning är reformer av säkerhetsrådet centralt. Att avskaffa vetot är i dag orealistiskt, men ett steg för att minska användningen av vetot är att kräva att det land som lägger in veto motiverar detta.
Sammansättningen av säkerhetsrådet härstammar från andra världskriget och det är dags för en utvidgning av säkerhetsrådet så att alla världsdelar är representerade. Men detta bör göras med roterande mandatperioder istället för med fler permanenta medlemmar. Det borgar för ett mer flexibelt system där varje land måste förtjäna sin plats. Det är svårförståeligt varför den socialdemokratiska regeringen valt att förespråka fler permanenta medlemmar i säkerhetsrådet.
Ett litet land som Sverige kan genom en hög aktivitet och ett stort engagemang vinna gehör för det vi vill åstadkomma, men det kräver en genomtänkt strategi för vad vi vill uppnå. Respekt för mänskliga rättigheter främjar fred och utveckling och är ett centralt mål för svensk utrikespolitik. Det är dags för en regering som också driver detta inom FN. (SNB)
DEBATT
Cecilia Wigström är riksdagsledamot och utrikespolitisk talesman för folkpartiet.
Cecilia Wigström är riksdagsledamot och utrikespolitisk talesman för folkpartiet.