Fokusera, Alliansen!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men just nu torde de som hoppas på ett maktskifte i september inte ha något emot om Persson drar uppmärksamheten från Alliansen. Freivalds avgång var visserligen en stor sak men annars har den senaste tidens politiska nyheter handlat pinsamt mycket om folkpartiets uppgörelse med regeringen om buggning, vilken centern sedan satt krokben för, och om att centern träffat en uppgörelse med regeringen om energin.
Det har varit hårda ord från andra allianspartier om detta. Dessutom: ett förslag från folkpartiet om ibland könsuppdelad undervisning kallas omodernt av moderaterna, precis som av skolministern Ibrahim Baylan. M- och kd-topparna debatterar fastighetsskatten med ett ordval som antyder tvivel på motpartens moral och förstånd.
För en månad sedan nåddes med "konventet", ett sammandrag i Stockholm, ett slags kulmen på Alliansens utmejsling av en gemensam politik. Efter detta hade man kunna tänka sig en uthållig offensiv mot regeringen Persson, samma stycke och möjlighet för varje parti att briljera inför publiken.
Men det borde vid det här laget finnas en inbyggd känsla för vad man tillåta sig av soloutspel.
Oavsett sakargumentFör det andra borde partiernas företrädare vara varsamma med orden när man argumenterar för sin sak.
Tisdag förra veckan samlades riksdagspartiernas partisekreterare. På inbjudan av miljöpartiet, i samband med den socialdemokratiska mejlskandalen, skulle man enas om sättet att föra politisk debatt. Inbjudan var lite konstig - det var ju bara socialdemokraterna som felat, och miljöpartiet, självt drabbat av socialdemokraternas metoder, hade ju kunnat nöja sig med att tala med Marita Ulvskog. Men av hövlighet tackade Alliansens partisekreterare ja.
De hade ju i alla fall kunnat utnyttja tillfället till att inte bara utlova en hård men schysst valrörelse gentemot mejlarpartiet och dess vasaller utan också till att lova att vara schyssta mot varandra.
Den konspiratoriskt lagde skulle kunna tro att den senaste tidens fnurror är medveten taktik, att Alliansen prövar samma sak som socialdemokraterna. De har tidvis dominerat de politiska nyheterna just genom att visa upp oenighet.
Men Alliansen har inte socialdemokraternas privilegium att så längre ha suttit i regeringsställning. Väljarna är vana vid att socialdemokraterna ett valår tar sig samman och gör allt för att vinna. Med Alliansen är det inte så. I det historiska bagaget bär den många svikna förhoppningar, på grund av de borgerliga partiernas tidigare tillkortakommanden, kollektivt och enskilt.
Det finns olika meningar om vad Alliansen "måste" enas om för att ha en chans att stå loppet ut. Men det borde gå att vara oense om en del - såvida man är det på rätt sätt, med gott humör och sakligt tilltal.
Men det som är absolut nödvändigt att enas om är att fokus skall fortsätta att ligga på Göran Perssons misslyckande.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg har tidigare sagt att han är redo att kompromissa även i hjärtefrågor om det underlättar för ett maktskifte. Det gäller att inte göra det ett parti tycker är det bästa till det godas fiende. Det goda är ett nytt underlag för Sveriges regering.
Folkpartiet är det enda parti som vill bygga fler kärnkraftverk. I samband med partiets riksmöte i Malmö i helgen förklarade Leijonborg att han är redo att släppa på kravet för att få tillstånd en gemensam energipolitik i Alliansen. Det är rätt attityd.
Och även solospelande folkpartiet kan fokusera på det verkligt viktiga. Det var enligt partisekreteraren Johan Jakobsson ingen slump att folkpartiet samlade tusen kommunpolitiker just i Malmö, staden han kallade "socialdemokraternas främsta skyltfönster". I vissa bostadsområden arbetar bara var fjärde vuxen, var femte elev lämnar högstadiet utan behörighet till gymnasiet och brottsligheten är 49 procent högre än riksgenomsnittet. .
Alliansen har en del att göra! I Malmö och hela landet.