DEBATT: Folkbildningsarbetet viktigare än någonsin!

Finns det behov av traditionellt folkbildningsarbete? För många kan svaret tyckas självklart - det behövs nu mer än någonsin. Därför blir man betänksam när LO drar sig ur som huvudman för den klassiska folkhögskolan Brunnsvik.
Grundskolor, gymnasier, högskolor och universitet förmedlar en rad av de färdigheter som är nödvändiga för yrkeslivet. I allt för många fall är emellertid denna utbildning alldeles för enkelspårig. Dessutom finns det stora grupper som faller vid sidan av.

Ständigt betonas vikten av livslångt lärande. EU-kommissionen har definierat detta som formellt lärande (grundskola, gymnasium, högskola och universitet - alltså ett certifierat lärande). Ickeformellt och informellt lärande består av kurser och studiecirklar samt att människor går samman - fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Sverige har en internationellt sett unik ställning eftersom man går in med statligt stöd till alla dessa former av lärande.

Det existerar redan i dag ett omfattande folkbildningsarbete via folkhögskolor och studieförbund. En del av verksamheten är av utbildningskaraktär och som sådan värdefull. Minst lika viktiga är kurser och ämnen som tar sikte på konst och litteratur, internationell solidaritet och globaliseringsfrågor, miljöproblem och personligt engagemang. På folkhögskolor, i studiecirklar och på föreningsmöten träffas folk för att samtala och lära av varandra. I dessa sammanhang finns det knappast några som av missriktad effektivitet slås ut och lämnas åt sig själv.
Det moderna samhället präglas av stora ekonomiska kretslopp, avancerad teknik och massmediernas dominans inom opinionsbildningen. En del av detta är nyttigt men annat inger farhågor. Det som händer i samhället, inom ekonomin och i politiken får inte bli spörsmål för en liten elit. Människornas majoritet får inte stå passiv eller frågande inför det som händer. Envar behöver kunskaper för att kunna ta ställning. Insikter om helhet och sammanhang är nödvändiga.

Tidigare i år fattade riksdagen viktiga beslut med anledning av propositionen "Lära, växa, förändra" (2005/06:192). Där beskrivs folkhögskolans framtida uppdrag i form av sju områden. Den skall bedriva verksamhet som stärker och utvecklar demokratin. Folkhögskolan skall vara en skola för alla genom att ge människor med olika etnisk, religiös och kulturell bakgrund möjlighet att mötas. Integrationen främjas genom ömsesidig förståelse och kunskapsutbyte mellan olika grupper. Folkhögskolans arbete skall utformas så att den möter samhällets demografiska utmaning (äldres behov av kunskaper, stimulans och nöje). Folkhögskolan skall vara en del av det livslånga lärandet med kursverksamhet som både överbrygger klyftor och tillgodoser behovet av olika yrkesutbildningar. Folkhögskolan skall främja kulturlivet genom verksamhet som stimulerar människors kulturupplevelser och eget skapande. Verksamhet skall bedrivas för personer med funktionshinder. Folkhögskolan skall dessutom svara för insatser som bidrar till bättre folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa. De flesta av dessa uppgifter hör också hemma inom ramen för studieförbundens arbete.

Folkbildningen är en del av folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstitut har utgivit en skrift som betonar att kulturaktiviteter bidrar till att förbättra människors hälsa - där vården tar slut tar folkbildningen vid.
Politiska församlingar och myndigheter har en del av ansvaret för att åstadkomma tryggare förhållanden. Detta är emellertid inte tillräckligt. Framför allt krävs ett brett engagemang. De ideella folkrörelserna har fortfarande stor tyngd. Hundratusentals människor engagerar sig i tusentals lokala föreningar. Därtill kommer nätverk och aktionsgrupper av helt nytt slag.
Oavsett politiska eller religiösa värderingar har vi alla ett gemensamt ansvar. Folkbildningen är ett viktigt instrument för att nå människor, för att sprida kunskaper och för att engagera allt fler. Den utgör en räntabel samhällsinsats.

Debatt: Folkbildningsarbetet viktigare än någonsin!