Om allt är som det alltid har varit när det gäller de lokala partiernas storlek och väljarstöd efter valet i höst kanske Conny Tyrbergs (C) och centerns lite ängsliga fråga är berättigad (VT 19/2):”Vem kommer att välja vem att samarbeta med i Västerviks kommun?”.
Men kommer det att vara det? Kommer bröd och skådespel, pengar i kassan tack vare nya och till viss del tillfälliga extra tillskott och löfte om idrottshall att skymma sikten och få kommuninvånarna att glömma och göra som de alltid gjort.? Det vill säga rösta på samma sätt som senast och cementera den maktpakt som utan förvarning lade både ideologin och tidigare allianser på hyllan?
Jag hoppas att Conny Tyrberg har rätt när han skriver att ”aldrig tidigare i vår kommuns historia har ovissheten varit så stor som inför höstens val.” Eller kommer väljarna att glömma/inte bry sig om åtstramningarna i förskola och skola? Attackerna mot kultur- och fritid och demokratiarbetet? Nedläggningen av resursskolorna för barn och ungdomar med särskilda behov?
Kommer man att ha accepterat nedläggningarna av nämnder och styrelser, koncentrationen av makt och inflytande till några få politiker och tjänstemän? Eller kommer kommuninvånarna att säga ”nu räcker det” och lägga sin röst någon annanstans där man finner personer man har förtroende för, politik med ideologi och solidaritet, förslag för framtiden och en vilja att fördjupa demokratin.
Det är för mig den första och allra viktigaste frågan inte att oroligt bevaka moderaters och socialdemokraters agerande och eventuella fortsatta flört med varandra. Alltså istället opponera, debattera och fortsätta presentera tydlig politik så att besvikna väljare i vår kommun i höst kan göra ett nytt val. På ett annat parti denna gång, kanske på det parti man alltid haft som andrahandsval.
Det är väl så demokratin ska fungera när allianser bryts, förtroenden sviks och när man som väljare definitivt inte fick det man trodde man röstat på? Efter decennier av en- och tvåmansvälden under (S) och (M) behöver Västerviks kommun nu få fler jämnstarka partier!
Att vakna upp den 15 september i Västerviks kommun och upptäcka att ”ingenting är längre som förut” i fullmäktiges sammansättning borde inte vara något att oroa sig för utan glädjas åt, förutsatt att vi får fler jämnstarka partier och äntligen kan få ett stopp på den totala dominans (S) och nu senast (M) utövat. Det skulle kunna vara den ytterligare injektion som behövs för en fortsatt utveckling i Västerviks kommun.
En annan förutsättning för att politiken ska kunna fylla sin roll i utvecklingen av vår kommun är ett helt nytt förhållningssätt än hittills till ledarskap i de eventuella framtida allianser som kan komma att bildas. Den som företräder det parti som för tillfället är störst måste fullt ut respektera den som företräder ett parti som är mindre. De som företräder det parti som för tillfället är störst måste också se till helheten och se till att alla medverkande partier får plattformar att verka från och möjlighet att föra ut den politik som gemensamt beslutas.
Det är valår. Demokratins högtidsstund, en tid då förtroendevalda och väljare möts på ett speciellt sätt. Varken jag eller andra lokala folkpartister kommer att ängslig snegla på vad (M) och (S) företar sig utan föra fram vår politik med fokus på skolan, äldres livskvalité, företagande, miljön, våra livsviktiga kommunikationer och den lokala demokratin. När väljarna sagt sitt, då är det dags för frågan ”vem väljer vem”. Jag hoppas (M) och (S) då fått ett tydligt besked: ingenting är längre som förut!