Fonderna spökar fortfarande
Försäljning. Den TV-sända riksdagsdebatten om vårens hetaste ämne, försäljningen av sex statliga företag, blev intressant - och synnerligen upplysande. Socialdemokraterna lever kvar i löntagarfondernas förvirrade värld. Vänsterpartiet hänger på om än modestare än vanligt. Miljöpartiet skiljer ut sig lite från socialisttankarna och resonerar företag för företag om en försäljning är bra.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog hade före debatten uppmuntrat de egna med kravet "grundlagsskydda statens egendom". En riktig kullerbytta. Skall statens egendom skyddas mot ägarna, folket?
Snarare är det väl så som folkpartiets företrädare Karin Pilsäter menade, nämligen att debatten inte borde gälla vilka företag som möjligen kan säljas ut, utan vilka företag som är nödvändiga att ha kvar.
På den konkurrensutsatta marknaden behöver inte staten agera, mera än att ange riktlinjer för verksamheten och svara för övervakning.
Mats Odell visade också vad affärerna gäller. Det finns idag ca 750 miljarder kronor bundna i statlig företagsamhet, och de kommer inte medborgarna till godo. Mycket skulle kunna frigöras för att öka välståndet, infrastruktursatsningar, äldreomsorg och annat. Reduceringen av statsskulden betecknade han också som stark plusfaktor. Om den första utförsäljningens förväntade 200 miljarder betalas av på statsskulden skulle räntan minskas med 11 miljarder. De uteblivna utdelningarna skulle bara uppgå till 7 miljarder. Så där skulle årligen uppstå ett kraftigt plus att användas till förbättrat välstånd. Dessutom påpekade Odell att staten fortfarande tar in 28 procents skatt på de försålda företagen.
Även om det anmärkts att förberedelserna haft sina brister, rodde Odell hem debatten, nästan lite väl enkelt. Ja, den dogmatiska socialismen gav förstås ett gott understöd. Löntagarfonderna är förbi.