Förebygga, bota och lindra cancer
Ökning. Antalet nya fall av cancer ökar. Foto: Robert Ekegren/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett system med nationella planer för olika diagnoser har hittills varit ett främmande inslag i den svenska hälso- och sjukvårdspolitiken, genom den ansvarsfördelning som finns mellan stat och landsting. Men här gäller det en sjukdomsgrupp som enligt riksdagens beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården tillhör grupp 1, det vill säga en livshotande sjukdom. Den som blir sjuk i cancer ska utan dröjsmål ha rätt till den bästa av all vård oavsett var man bor i landet. Så är det inte i Sverige i dag. Det måste den nya regeringen ändra på.
År 2004 inträffade 50 384 nya fall av cancer. Det innebar att närmare 140 svenskar per dag fick veta att de hade cancer. Det är nästan dubbelt så många som 1970.
Om de kunskaper om riskfaktorer som finns användes skulle en tredjedel av alla cancerfall kunna förhindras.
Om sjukdomen upptäcks tidigt och man får god behandling så blir omkring hälften av alla patienter helt friska. Det lever i Sverige 340 000 personer som någon gång sedan 1958 fått diagnosen cancer.
I takt med att befolkningen blir allt äldre så kommer alltfler människor att leva med cancer under många år. Antalet sjuka beräknas år 2020 vara 40 procent högre för kvinnor och 75 procent högre för män jämfört med 1998. Det betyder att uppskattningsvis 200 000 personer behöver sjukvårdens resurser, jämfört med 130 000 år 1998. Samhället ställs således inför stora utmaningar att i framtiden klara av cancervården med hög medicinsk kvalitet och god omvårdnad.
Svensk cancervård står sig väl vid en internationell jämförelse, men det finns problem som direkt drabbar patienterna och deras möjligheter att tillfriskna.
Problemen beror ofta på en splittrad organisation, där ingen tar ansvar för helheten.
Det vi bevittnar är en oförmåga i vården att föra in ny diagnostik och nya behandlingsformer. Introduktionen av nya läkemedel fördröjs, bland annat därför att sjukhusbudgetar inte ger utrymme för nya och dyrare men också effektivare läkemedel.
Möjligheten att förebygga cancer utnyttjas inte fullt ut. Trots att Socialstyrelsen rekommenderar hälsoundersökning med mammografi för alla kvinnor 40-74 år är det bara cirka hälften av landstingen som erbjuder mammografi enligt styrelsens rekommendationer. Såväl de yngsta som de äldsta kvinnorna diskrimineras genom att inte omfattas av erbjudandet.
Resultaten i behandling av cancer varierar från sjukhus till sjukhus på grund av brister i sjukvårdsorganisationen. Bristen på specialister i cancervården är en annan faktor som negativt påverkar möjligheterna för bästa behandling. Också här föreligger variationer över landet.
Att få en god och värdig vård i livets slutskede borde vara en självklarhet, oberoende av vilken sjukdom man har och var man bor. När det gäller cancerpatienterna har det visat sig att alltför många inte får den palliativa vård med hög kompetens, stor erfarenhet och dygnet-runt-tillgänglighet, sju dagar i veckan, som de behöver.
Den psykosociala delen av cancervården är ett eftersatt område. Patienterna kan ha behov av stöd, men det gäller också närstående.
Alla dessa brister måste åtgärdas. (SNB)
DEBATT
Barbro Westerholm är riksdagsledamot för folkpartiet.