Lars Övling har rätt om precis allt frånsett några smärre generaliserande formuleringar (VT 1/3). Allt politiskt arbete sker mest ute i nämnder och styrelser, där det kan vara ett mycket livaktigt arbete stundtals.
Frågan du inte ställer är: Hur kunde det bli så här, när vi en gång slogs för inflytande samt att världen slåss med sitt eget blod varje dag för att få inflytande? Det ligger något i att demokrati kan inte ges utan måste tas.
Vid senaste fullmäktige snuddade jag vid ett gemensamt område, föreningslivet. Sannolikt ligger en hel del av vår demokratiska utveckling i vår skolning inom föreningslivet, som var på stark frammarsch under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Politikens moderna framväxt gick parallellt med föreningslivets utveckling.
Från senare delen av 1960-talet, då i stort sett all arbetsrättslagstiftning startade har de flesta fått det bättre i Sverige och man väljer vilka filmer som ska ses, vilken mat som ska ätas, vilka kläder som ska köpas, vilken världsdel vi ska flyga till och så vidare. Tyvärr gäller detta inte alla i Sverige och andelen ökar som står utanför. Det enda vi lider brist på i vårt överetablerade konsumtionssamhälle är tid, eftersom överutbudet för vår fritid är stort. Dessutom kan man ju hämta hem allt till soffan vid teven och vid datorn tillsammans med allehanda snabbkalorier.
Med detta läge kan man fråga sig varför engagera sig politiskt, när man har allt eller alldeles för lite och det senare är samhällets fel, enligt de drabbade.
De flesta föreningar, som jag känner till har bekymmer med tillsättningen av förtroendevalda. Det vill säga tanken att arbeta oavlönat för någon annan blir bortvalt på grund av tidsbrist och överutbud enligt ovan.
Om man inte använder sitt inflytande och planerar inför framtiden kan man undra vad som händer om man endast ska tycka till i enskilda frågor som berör mig alldeles särdeles mycket.
Alltför kortsiktiga beslut och frågor som fattas utan någon närmare analys kan leda till långsiktiga inte önskvärda effekter såsom ett tömt centrum i Västervik.
Vad göra i det läge, som vi befinner oss i? Sannolikt kan många saker göras men något som är enkelt är att lära sig av historien. Vi har av historien lärt oss att samhället bör vara med och stimulera mötesplatser i föreningslivet och inom kulturutbudet. Det är inom föreningsliv och kulturutövning vi växer som människor och inte genom konsumtionshysteri.
Vi kommer att göra många misstag och lyckanden om vi handlar och det kanske är därför, som Vänsterpartiet ökar generellt i hela Sverige eftersom det är läge att styra bort från konsumtionssamhället till ett alltmer uthålligt samhälle.