Förra seklets mest misslyckade kräftskiva
Fel sort. Fel sorts kräftor var bara början på det stora fiaskot i förra seklets mest misslyckade kräftskiva. Foto: Sam Stadener/Pressens Bild
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att kräftskivan blev misslyckad berodde till allra största delen, och i dubbel bemärkelse, på vår råvara.
Festen i sig tog sig till sist efter ett rejält dyk.
Det var i Danmark på sent 1980-tal. Javisst, platsen var helt fel, det förstod alla inblandade ganska snart. En kräftskiva i Danmark och speciellt på Jylland är dömd att hamna i sandbunker.
Men där var vi, två familjer som slagit läger alldeles vid Atlantkusten på Fiskerökeriets camping. En camping där stjärna nummer två hängde väldigt löst. Campingens utmärkta fiskbutik höll dock stjärnan på plats.
Vi hade under tio dagar upplevt alla typer av regn som Danmark har att bjuda på under sommaren. Allt från fint, ljummet dugg till piskande hällregn. Runt tälten hade vi grävt dräneringsdiken och allt, allt var blött. Under dagtid var campingens vrålande torktumlare den givna samlingspunkten.
Det fanns ett uppdämt behov av fest och glädje, för att uttrycka det milt. Havets alla läckerheter fanns att tillgå i butiken där det var en fröjd att handla.
Brevid ett berg av räkor, nykokta härliga räkor som vi satsade på första dagen, fanns andra skaldjur; hummer, krabba och - kräftor. Inte flod- eller signalkräftor utan de där raka, bleka rackarna som dansken kallar jungfruhummer. Vi insåg att havskräftor inte skulle kunna vara ett fullgott substitut, men trodde ändå att de skulle duga under rådande omständigheter.
Augusti var på gång och när vi såg kräftorna rann snålvattnet till. De var dyra men vi var värda en fest. En kräftskiva i Danmark, på Jylland, det skulle bli något att minnas!
Jo, tack, det skulle verkligen bli något att minnas!
Med kräftorna i kylboxen började vi förbereda kvällen. Barnen proppades fulla med ravioli och ris och nattades. Sen började vi rigga upp campinglyktor och skramla med kylda, goda danska pilsner och en flaska Aalborgs akvavit. De dyra kräftorna fördelades rättvist och låg där knappt urskiljbara i det dunkla förtältet med regnet envist piskande mot tältduken. Det var mysigt.
Stunden var inne. Kräftorna skulle ätas och alla fyra satte igång samtidigt. Bröt upp ryggskölden och började begärligt sörplar och suga.
Här önskar jag att vi hade haft bättre belysning i förtältet, jag skulle vilja ha sett minerna tydligare. För sörplandet och sugandet kom av sig direkt.
- De här kräftorna är råa! konstaterade en av camparna. De är inte kokta. De kanske rent av är levande!
Havskräftor är försåtliga och ändrar inte färg när de kokas, som riktiga kräftor gör. Jungfruhummern hade legat alldels bredvid de kokta räkorna i butiken och sett väldigt tillagade ut.
Råa havskräftor är ingen höjdare. De tar ner stämningen på vilken kräftskiva som helst, kan jag lova. Men jag lovar också att skratten rungade i förtältet efter bara en liten stund då den första chocken sjunkit undan och den fadda smaken av rå havskräfta rensats från gommen med de danska specialiteter vi uppskattade desto mer.