För lite drygt sju år sedan anställdes jag som visarkivarie i Västerviks kommun för att bygga upp ett arkiv för visor. Lite drygt sju år senare tas beslut i Västerviks kommunfullmäktige som får till följd att visarkivet kanske måste packas ned. Men att lägga ned arkivet finns inte på min karta, och jag undrar: förstår politikerna och Västerviksborna allvaret i detta beslut?
Vi har ingen framtid om vi inte har någon historia. Visan är ett kulturarv som följer oss från vaggan till graven. I attitydundersökningen "Visan och svenskarna" tillfrågades 500 personer om vilken ort de i första hand förknippade med visor. En fjärdedel av de tillfrågade svarade Västervik. Visan är alltså starkt förknippat med varumärket Västervik. Vad händer med det stolta varumärket Västervik om flera av verksamheterna kring visan försvinner? Politikerna har ju tidigare ställt sig bakom en långsiktig satsning och nu när vi äntligen börjar skörda frukterna av den, ska den läggas ner? Det är lätt att vara efterklok, men det är väldigt svårt att ta tillbaka något som lagts ned! Därför vädjar jag till er politiker att tänka en gång till på konsekvenserna. Visan används i många sammanhang i marknadsföringen av Västervik. Då räcker det inte med bara Visfestivalen! Arkiv består när andra verksamheter förändras eller kanske till och med läggs ner...
Arkivuppdraget bygger på principen samla - vårda - visa. Mina medarbetare och jag har samlat in material till Västerviks visarkiv. Vi har fått donationer från många olika håll av unikt vismaterial som böcker och noter och intressanta föremål, som grammofonskivor och instrument. Arkivuppdraget innebär därför ett ansvar och en stor respekt. Ett ansvar att ta hand om det man har fått. Respekt både för materialet och för de människor som skänkt detsamma. Västerviks Visarkiv fick redan 2004 ta emot en stor skillingtryckssamling efter visforskaren Lars Thim i Karlsborg. Thims son Lennart skänkte också faderns arbetsbibliotek om flera hundra visböcker och nottryck. Camilla Berkle, barnbarn till Gösta Bernhard, besökte Västervik sommaren 2006. Hon överlämnade då morfaderns privata klippböcker som gåva till vårt arkiv. Hansi Schwarz har till arkivet donerat bland annat demoinspelningar, souvenirprogram, affischer och andra föremål med anknytning till Visfestivalen. Många fler exempel skulle kunna ges! Vi har dessutom utvecklat arbetet kring material och föremål - genom många utställningar, genom att vi har skrivit artiklar, hållit föredrag, arrangerat programverksamhet samt producerat fonogram.
Det är långtifrån första gången Västerviks visarkiv är nedläggningshotat. Det har hänt minst tio gånger på sju år. Kanske fler. Jag har tappat räkningen... För en del människor är deras arbete ett kall. Det är ett kall för mig att vara visarkivarie i Västervik. Jag skriver "är", för jag älskar mitt yrke - och visan!