Den skandalösa hanteringen av säkerhetsklassade IT-uppgifter visar att kommunikationen mellan statsråden och dessa och statsministern fungerat dåligt och måste förbättras. Det går inte att som den dåvarande och i migrationsfrågor allmänt uppskattade inrikesministern Anders Ygeman skylla den dåliga kommunikationen med statsministern med att det saknas säkra rum. Då skulle aldrig nägon viktig kommunikation kunna äga rum. Konstitutionsutsottet kommer vid sin granskning sannolikt att rikta anmärkning mot ovannämnda förhållanden.
Allianspartiernas och SD:s misstroendeförklaring mot tre statsråd resulterade i att statsministern efter samråd med infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman entledigade dessa två men uttalade fullt förtroende för försvarsminister Peter Hultqvist.
Alliansen och SD har hållit fast vid att misstroendet även gäller Hultqvist. Centern och Liberalerna har dock till skillnad från KD och Moderaterna öppnat för att misstroendeförklaringen kan omprövas om nya fakta till Hultqvists fördel framkommer.
När det gäller Hultqvist finns det starka argument för att inte avsätta honom. Ett av de starkaste är att han inte som de andra har ansvar för myndigheter som är inkopplade i säkerhetssprickan. Han har dessutom ett starkt internationellt försvarspolitiskt nätverk med stor betydelse för Sveriges säkerhet och han har kraftfullt protesterat mot den ryska militära aktiviteten till sjöss och i luften i vår närhet i Östersjöområdet.
Hultqvist har även förtroende i borgerliga kretsar. Den tidigare moderate försvarsministern Mikael Odenberg anser att Hultqvist inte missbrukat sin ställning eller agerat på något klandervärt sätt.
Kritik har även riktats mot statsministerns sätt att leda och ha kontroll över regeringsarbetet. En misstroendeförklaring mot Löfven skulle innebära att hela regeringen måste avgå. Nyval eller partiöverläggningar med riksdagens talman vill i nuvarande oklara parlamentariska läge varken Alliansen eller regeringen vill ha.
Trots det höga politiska tonläget är det uppenbart att Löfvens målsättning efter valet 2018 är ett blocköverskridande samarbete främst med Centern och Liberalerna och att dessa´två partier inte är främmande för samarbete med S om allianssamarbetet upphör.